Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
we SES AR
»Jag ar Ofvertygad om att det ar Gud som
siindt mig dig,» brukade Caroline saga, »dw ar
just hvad jag nu mest af allt behdfde. Och jag
tror pa sadana betydelsefulla sammantréffanden . . .
vi gar’ ju inte ensamma genom lifvet... vi mottar
ju ständigt inflytande af våra medmenniskor . . . och
min innerliga, fasta öfvertygelse är, att en högre
makt ordnar så, att just det inflytande vi utsättas
för, motsvarar mest af alla vår själs innersta,
sannaste behof.»
Fröken Stjerne smålog och skakade på huf¬
vudet; hennes natur var mera skeptisk, och i deras
sammanträffande och bekantskap kunde hon endast
se en slump, icke som Caroline en högre makts
kärleksfulla anordnande. —
Flere dagar hade förflutit sedan Caroline sist
såg baron Dentow, men ett par gånger fick hon
bref ifrån honom, — förtviflade, osammanhängande
bref, fulla af längtan och oroliga frågor, hvilka hon
dock ej kunde besvara.
Fjerde dagen efter sitt insjuknande blef lilla
Ingegerd emellertid plötsligen bättre; febern gaf
med sig, aptiten återkom och fram emot aftonen
var hon fullkomligt feberfri. Caroline vakade ej
den natten, utan sof på soffan i barnkammaren,
och då hon morgonen derpå kom fram till Inge¬
gerds bädd, fann hon den lilla flickan efter allt
utseende återstäld.
Det föreföll Caroline som om hon vaknat upp
ur en dröm. Hon förvånade sig öfver att hon ej
kände mera sällhet öfver att ha sin lilla flicka frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
