Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en svag skiftning i gröngult, och snedbena.
De hade adopterat en aflägsen, fattig slägting, en
tolfårig gosse, som de täflade om att skämma bort,
och Adéle var nog obeskedlig att kalla dem »de
tre gracerna med Amor». På fröken Stjernes fråga
hur deras protegé mådde, svarade de alla tre med
en jemnhet i tonfall och nyansering, som skulle
gjort heder åt en väl inöfvad trio, »att han mådde
sai bra, och var Så sniall, sa snall... och sa
flitig i sin läsning», tillade de alla tre och sago
derefter på hvarandra, häpna och öfverväldigade
af en så inspirerad sympati i tankegången.
Öfverstinnan von Linden med familj kom sent
och var vid ett afskyvärdt lynne. Om man borde
söka orsaken härtill i att hon hade en profetisk
aning om att grefve Örneklou skulle uteblifva från
aftonens fest, eller i att hon hade trånga skodon,
så att hennes liktornar värkte, är omöjligt att af¬
göra. Hennes ömmande och vaggande gång be¬
rättigade att tro det senare; hennes likgiltiga och
tröstlösa blick, då hon fäste en blomma i Eleonors
hår, gjorde det första antagandet mera troligt. Då
hon kom i salongsdörren, färdig att göra sin entré,
och hennes man ännu dröjde i tamburen, vände
hon sig om och gaf honom en blick, som äfven
för en icke synnerligen skarpsinnig åskådare gaf
en klar upplysning om, att öfverstinnan ej hörde
till de qvinnor, som låta förtrycka sig, icke en gång
af en så ståtlig och imponerande herre som öfverste
von Linden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
