Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty öfversten var ståtlig och imponerande.
Han nyttjade glasögon med förgylda bågar och
gick mycket rak. Han skref äfven en råk och
oböjlig handstil; han talade i bestämda, tvära me¬
ningar; han promenerade alltid på raka gator och
red helst på jemna landsvägar. Han var regements¬
chef, och han skötte sin tjenst på ett sätt, som
många kallade energiskt och ännu flere despotiskt.
Hans underlydande tyckte icke om honom, och
hans officerare funno alltid ett stort nöje i att, då
de voro tillsammans, skämta litet på hans bekost¬
nad och berätta åtskilliga små historier från ett
annat slags regemente, der den gode öfversten
tyvärr ej innehade chefskapet.
Klockan nio öppnades dörrarne till salen, och
gästerna inbjödos att taga plats der, för att åse
uppförandet af en liten teaterpjes, »som min hustru
och några af våra vänner roat sig med att indfva»,
forkunnade expeditionssekreteraren.
Vid denna uppmaning bet 6fverstinnan ihop
sina läppar och fäste ögonen på en stol i främsta
raden, samt styrde sina steg ditåt med en bestämd¬
het och föresats att gå rakt på sitt mål, som skulle
gjort heder åt hennes man i spetsen för sitt rege¬
mente. Men i detsamma kom från andra sidan
värden i huset, förande vid armen en ung fru —
född grefvinna — som han med ett älskvärdt små¬
leende och en mängd sirliga halsrörelser bad taga
plats just på den stol öfverstinnan utsett åt sig.
Denna brist på slägtkärlek förmådde öfverstinnan
icke bära; hennes läppar blefvo ännu tunnare, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
