Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 230 —
inom henne. Hon njöt af denna stund, ifrigt och
ängsligt, liksom hade hon anat att det var den
första och sista lifvet skulle skänka henne...
Och alla dessa känslor stegrades genom den
kärlek, åt hvilken hon häftigare och mera utan
samvetsbetänkligheter än någonsin, i afton öfver¬
lemnade sig. Med hennes tillfredsstälda fåfänga
blandade sig denna passionerade längtan och gaf
en mild, trånfull glans åt hennes ögon, som blixt¬
rade af glädje och lefnadslust. Baronen var oupp¬
hörligt vid hennes sida och äfven då de voro åt¬
skilda, kände hon oupphörligt hans närhet. Allt
hvad hon sade, allt hvad hon gjorde var blott
för honom; för hvarje rörelse, en böjning på huf¬
vudet, en gest med solfjädern, tyckte hon att det
gick som en magnetisk ström af hemlighetsfulla
bekännelser mellan henne och honom.
Men midt i denna berusning kände hon flere
gånger en häftig ångest, en aningsfull oro, som
då man är skild från någon af sina kära och
plötsligen grips af föreställningen att en olycka
drabbat denne. Hon bortjagade med våld sin oro,
och derefter följde alltid, som ett slags reaktion,
en ännu häftigare upphetsning af den exaltation
hon erfor. Någonting hänsynslöst och egoistiskt
grep henne; hon ville vara lycklig, hon ville känna
hur det är, att en gång få smaka lifvets sällhet
full och hel, utan försakelse och samvetsbetänk¬
ligheter.
Klockan tolf hade Caroline bestält sin vagn
och midnatt var nu redan förbi. Supén intogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
