Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229 -—
sig matt och öfverväldigad af öfverstinnans närhet,
sade med släpande röst att fru von Linden hade
en bra söt röst; och Adéles hofmarskalk kom
genast fram till henne, tryckte hennes händer,
slingrade sina blickar rundt omkring henne, och
böjde sig fram öfver henne så långt, att det verk¬
ligen såg hotande ut för jemnvigtens bibehållande.
Adéle smålog och retirerade steg för steg, ända
tills hon måste stanna, till följd af det motstånd
väggen gjorde. Hofmarskalken, som icke var be¬
redd på denna förändring i rörelsen, förlorade
jemnvigten, snubblade och skulle troligen fallit
öfver Adéle, om hon ej haft sinnesnirvaro. att
genast draga sig undan, så att väggen i stället
fick emottaga den dyrbara bérdan. Hvarefter de
fortsatte samma manöver mot väggen midt emot.
Caroline var hela aftonen i en exalterad sin¬
nesstämning, som henne sjelf omedvetet bredde
ett fint, tjusande koketteri öfver hela hennes
varelse. Hon var föremål för allas hyllning; smicker
och loftal susade i luften omkring henne och
hvar hon stod, hvart hon gick, för hvarje rörelse
hon gjorde, kände hon sig följd af beundrande
blickar. Den triumf hon firat hade väckt till lif
slumrande känslor och tankar. Hon förstod i detta
ögonblick hur många obeskrifliga fröjder — fröjder
på hvilka hon blott fått läpja — lifvet kan erbjuda
en. skön och begåfvad qvinna. Hennes iregirig¬
het och njutningslystnad hade vaknat, icke blott
genom det bifall hon rönt, utan ännu mera genom
att hon sjelf känt hvilken förmåga som slumrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
