Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 256 —
Han ryckte till, och hans händer knöto sig.
»Skiljas?» upprepade han, liksom förstod han
ej hennes ord. »Hvad menar du dermed?»
»Jag menar att... vi nu... måste säga hvar¬
andra farväl, — för att inte mer återses,» sade hon
sorgset.
»Inte mer återses?» utropade han, »inte mer
återses! Inte mer fa komma till dig... inte mer
få se dig... inte mer trycka din hand,» han fat¬
tade hennes händer och kramade dem nästan ur¬
sinnigt, »inte mer höra din röst, inte mer få ligga
vid dina fötter och känna dina läppar på mitt
hufvud . . .»
»Tyst, tyst,» hviskade hon, häftigt upprörd af
den vilda förtviflan i hans ord och blickar, »inte
så! Vi måste försöka att tala lugnt och sansadt . . .»
»Lugnt och sansadt!» ropade han med ett
hånfullt skratt. »Nåväl, jag ska vara lugn – men
tag da tillbaka dina ord!»
»Jag kan inte... jag kan inte... vi måste
skiljas, d’ä’ bäst for oss begge...»
Han slog sina knutna händer mot pannan, och
en nästan vrålande snyftning bröt fram mellan
hans läppar.
» Nej!» utropade han och grep om begge hennes
handleder, liksom hade han fruktat att hon skulle
ila ifran honom, »vi ska’ inte skiljas! Du har en
gång visat mig din kärlek, — har bedårat och
snärjt mig med din skönhet, du har...»
»Det är inte sant!» ropade hon och slet sig
lös från honom. »Det är inte sant! Jag har aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
