Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 257 —
bedårat eller snärjt dig. Gud vet bäst hur jag stred
och kämpade.»
Han uppfattade ej hennes ord. Han förstod
blott att de innehöllo ett förnekande af någonting
som han sagt.
»Du ljög då när du sade att du älskade mig?»
fortfor han, nästan utan att veta hvad han sade.
»Det var således blott medlidande... medlidande?...
Och för den känslan, som jag aldrig bad dig om,
har jag offrat det dyrbaraste en man eger...»
»Offrat?» upprepade hon, liksom han gripande
tag i ett ord, utan att fatta hela meningen, »vågar
du verkligen inför mig tala om hvad du offrat?»
» Ah, jag har offrat mer än du! Jag har offrat
min heder! Hur tror du det kins for en man,
att behöfva stjäla hvar stund af lycka, — att veta
att hvem som helst kan tillropa honom: du är en
skurk, — att tänka att det finnes någon, hvars
namn man i hemlighet skymfar.. .»
»Och hur tror du det kins for en qvinna, att
rodna inför sin make, att knappast våga smeka
sina barn, att inte kunna qvarstanna i sitt hem,
utan en känsla af blygsel... Jag har också offrat
min heder...»
»Du kan inte offra hvad du aldrig egt...
Qvinnan har ingen heder... Äfven för olagliga,
brottsliga förbindelser har mannen konsideratio¬
ner... Men qvinnan har inga sådana... Att
afskeda en älskare är lika enkelt som berömvärdt...
Se’n hon sjelf tröttnat, återstår af en sådan för¬
bindelse inte annat än synd och uselhet... Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
