Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 258 —
varma hängifvenhet, som hon sjelf framkallat, den
brinnande kärlek, som samvetsfrid och sjelfaktning
offrades för, ä’ alldeles glömda, och hon anser det
som en ädel handling att befria sig från den man,
som hon för några månader sedan skänkte sin
karlek . . .»
Han kände att hans ord ännu mera vidgade
svalget emellan dem. Han såg hur hennes blick
så småningom fick detta uttryck af leda, som fram¬
kallas genom förebråelser, hvilka ej ha förmåga
att röra vårt hjerta. Men han måste likväl tala
som han gjorde. Det fans inom honom en hel
verld af försmådd kärlek, af återhållen ömhet, af
förhoppningar, hvilka ej ville dö, som skulle qväft
honom, om han ej fått gifva den luft. Hon sade
ingenting. Hon ryckte blott omärkligt på axlarne
och vände sig bort, liksom menade hon, att på
alla hans förebråelser hade hon intet att svara.
»Caroline!» fortsatte han med ett sista, för¬
tvifladt bemödande att ånyo draga hennes hjerta
till sig, »ännu ä” inte allt slut mellan oss... nej,
det kan, det far inte vara slut... Om du någonsin
älskat mig, om allt hvad du sagt om din smärta,
din strid var något annat än tomma ord, så hör
mig! Jag vill offra dig allt, jag afbryter min bana,
förstör hela min framtid, om du bara följer mig...
om du bara lemnar... lemnar... och blir min...
Du ska’ få befalla öfver vårt öde... hvart du vill
fara, ska’ jag följa dig... det fins väl andra trak¬
ter af verlden, der man kan vara lycklig än här...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
