Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265 —
med en djup blick, som tycktes se sjelfva hennes
innersta tankar och som hon aldrig kunde glömma,
— och sprang derefter hastigt in i skogen.
Först stod hon liksom förlamad och stirrade
in i dunklet, der han försvunnit. Sa sprang hon
efter honom och ropade flere gånger hans namn.
Men han var borta, och allt var tyst och en¬
samt omkring henne. "Då och då kommo från
skogen obestämda, underliga ljud, sådana som pläga
höras i naturen sedan natten brutit in.
Hon gick ned till stranden, der hon satte sig
på en trädstam och lutade hufvudet i händerna.
Det skymde allt mer och mer; färgspelet på vå¬
gorna hade bleknat bort, och skogarne kring strän¬
derna tycktes slumra. På den blekblå himmelen
syntes här och der en stjerna glindra fram, och
skogsdufvans vemodiga kutter ljöd ängsligt tydligt
genom tystnaden. Det föreföll Caroline som om
hon på natthimmelen, i luften omkring sig, öfver
allt sett hans djupa, tårfylda ögon blicka fram, som
om hans mörklockiga hufvud hvilade på vågorna
eller hans gestalt framskymtade bland träden.
Hon gömde sitt ansigte i händerna, och hela
hennes kropp skakade af ångest och förtviflan...
Då hon ånyo blickade upp, var hennes upp¬
rörda fantasi lugnad; hon tyckte sig icke mera,
som nyss, förföljd af Dentows vålnad. Men hon
kunde ej längre dröja qvar här; naturens frid
brände hennes hjerta, som barnaböner en brottslings.
Hon började på nytt att gråta, medan hon
vandrade hemåt samma väg som hon nyss gått
Roos. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
