Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 272 —
icke såg ut att ha öfveransträngt sig med arbete.
En tjock, något i rödt stötande lugg betäckte halfva
hufvudet och halfva pannan, och hennes små, hvita,
feta händer, hvilka med en kattlik mjukhet gledo
öfver klädningslifven då hon profvade, voro i stän¬
dig rörelse.
Så snart mamsell Dyrells falköga upptäckte
någon nykommen, mera framstående kund, till¬
ropade hon henne genast, äfven om hon stod i
motsatta ändan af salen, ett välvilligt: god dag!
Jemte ett högljudt förkunnande af den inträdandes
namn och titel — om dessa voro så beskaffade
nemligen att de ansågos värda en dylik ära —
hvarvid genast de med klädningstygen sysselsatta
damerna vände sina blickar ditåt, och läto dem
glida öfver den af mamsell Dyrell anmäldas hatt,
kappa och klädning.
Men mamsell Dyrell var sparsam med sina
ynnestbevis. Ibland hände det att i hennes atelier
inträdde mera enkla och anspråkslösa individer,
och på dem helsade hon alls icke. Mamsell Dyrell
helsade icke på personer, som voro illa klädda;
det hörde till hennes principer, och att mamsell
Dyrell var en principmenniska märktes genast, om
icke på annat, så på den obevekliga fastheten i
hennes steg, då hon tidt och ofta gick igenom sin
verkstad, för att granska de arbetande. Man rig¬
tigt tyckte att det knarrade principer i hennes
högklackade, svängda pariserskor.
Adéle hörde till mamsell Dyrells favoriter. Dels
hade Adéle en »bra» figur, en figur som var någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
