Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att »göra af», dels var hon munter och pratsam,
just i den goda symamsellens smak. Mamsell
Dyrell. kallade alltid Adéle »lilla fru von Linden»,
antingen nu detta kom sig af att hon, mamsell
Dyrell, var en tum längre och flere tum tjockare
än Adéle, eller deraf att hon kände med sig sjelf
hvilken vigtig och betydande person hon var för
den lilla frun.
Så snart hon fick se Adéle, skickade hon henne
genast sin vanliga välkomsthelsning och kom strax
derpå fram, för att helsa hjertligare och uttrycka
sin fägnad öfver att återse »lilla fru von Linden».
»Nå, hvad har mamsell Dyrell nu för vackert
att visa mig?» utbrast Adéle, sedan de skakat
hand med hvarandra. »Ty nu vill jag se någon¬
ting rigtigt vackert och stilfullt — jag ar led pa
urblekta vårklädningar och tvättklädningar och
så nt der.»
»Jo, jag har na’nting charmant vackert, som
jag just lagt af för lilla hennes nåds räkning...
Mamsell Andersson, tag hit den bruna sammets¬
klädningen ... Ja, hvad säg’s om den? Jag skulle
tro att det ar chic?»
Mamsell Dyrell héll upp en promenadklidning af
brun sammet, for att dermed bedara den lilla frun.
Ja, Adéle kunde ej neka till att den var full¬
ändad i sitt slag. Men hon ville ej genast bestämma
sig och dessutom — priset?
Priset? Icke hörde väl fru von Linden till
dessa opraktiska damer, som tro att det är någon
hushållning att sy sina kläder af billigt tyg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
