Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 278 —
tivet att underhålla tvenne hushåll i stället för ett
lockade honom ej. Minst tjugu gånger om dagen
torkade han sina glasögon — en sysselsättning
hvarmed han alltid plägade afleda förtreter och
sinnesrörelser, — långt in på qvällarne gjorde han
våldsamma, fyrkantiga promenader i sitt rum, och
om nätterna pustade han i sömnen och drömde
om ruinerade öfverstar och grefvar.
Men öfverstinnan var icke sinnad att låta
skrämma sig af dylika betänkligheter. Hon be¬
visade öfversten i kraftiga och uppskakande orda¬
lag, att föräldrar icke ha rätt att krossa sina barns
hjertan; hon erinrade honom om den tid, da han
sjelf var ung och kär och friade till den qvinna,
som nu var hans enda barns mor — en erinran,
som märkvärdigt nog icke alls tycktes gripa 6fver¬
sten — och hon försökte att uppelda hans fåfänga
genom att så ofta hon kunde uttala orden grefve
och grefvinna.
Slutligen måste öfversten gifva sitt samtycke.
Förlofningskort trycktes och skickades omkring, de
unga tu foro till vänner och slägtingar, presen¬
terades och gratulerades, välsignelser och omfam¬
ningar utdelades, och grefven, som afskydde sång,
isynnerhet efter skålar, måste utstå den raffinerade
tortyren att, sedan öfversten i ett långt, vackert
tal skildrat sina egna, sin hustrus och de förlof¬
vades lycka, åhöra huru en mansqvartett afsjöng
»Kristallen den fina», och för mera säkerhets skull
sjöng. den två gånger å rad.
RARSARA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
