Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 281 —
till dessa patienter, hvilka omöjligt kunna lära sig
inse, att menniskor dagligen och stundligen drab
bas af sjukdomar, och hvilka oupphörligt söka
inbilla - läkaren att deras sjukdom har en för dem
egendomlig, ännu icke inom läkarvetenskapens
annaler påträffad karakter.
Detta var visserligen icke mycket upplifvande
för doktorn, men desto mer för patienten sjelf.
Han hade aldrig tråkigt; han var oupphörligt syssel
satt med att -studera symptomerna af sjukdomen.
Han lyssnade på ljudet af sin hosta och fann deri
ett besynnerligt oroande biljud, och han pinade
sin hustru och doktorn med langa afhandlingar
om den ymniga transpiration, hvaraf han led om
nätterna, och hvilken gaf honom anledning att
undra, om sjukdomen ej hade en hektisk an
strykning?
Adéle åhörde alla dessa tirader med ett, i
betraktande af den ledsnad och otålighet som för
tärde henne, aktningsvärdt lugn, medan hon inom
sig undrade, om alla sjuka voro så tråkiga som
hennes man, eller om det möjligen var en sär
skild liten pröfning för henne?
Men försynen lemnade icke denna tid af för
sakelse obelönad. Då expeditionssekreteraren blef
bra, men alltjemt fortfor att hosta, sade doktorn
en dag åt Adéle, att han ansåg en Marstrandsresa
alldeles nödvändig för sommaren. Som doktorn
var en artig herre, och som han antog att hans
ordination ej skulle behaga, började han hålla ett
litet försvarstal derför, under hvilket Adele hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
