Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 280 —
Adéles konstgrepp, var älskvärdheten sjelf mot
dem begge två.
Men på denna angenäma tid följde för Adéle
en ledsnadens och _bedréfvelsens. Expeditions¬
sekreteraren sjuknade häftigt i lunginflammation.
Den stackars lilla frun, som nu mer än någonsin
var böjd för att roa sig, måste afstå från sina
nöjen och i stället stänga in sig med en retlig
patient.
Hon gjorde det visst icke heller af hjertat.
Hon kände sig betydligt mera förargad än orolig,
då hon satt inne hos mannen och stirrade på
väggarne eller gäspade öfver en bok, och det enda
som kunde lätta och trösta henne, var att göra
sin man förebråelser, derför att han varit oför¬
sigtig och gått tunnklädd, så att följden ej gerna
kunde bli annat än hvad den blef. Men hon hade
sagt honom, att det skulle så gå — kom han ihåg
det? — den dag då han midt under den strängaste
vinterkyla (det var en vacker solig dag och fem
grader blidt i skuggan) lade bort pelsen och i
stället tog på sig en tunn sommarrock. I hastig¬
heten förvandlade Adéle expeditionssekreterarens
tjocka vinterrock till en tunn sommarrock. Dock,
han hade naturligtvis, som herrar alltid bruka,
skrattat åt hennes försigtighet, — och hvem var
det nu som fått rätt? Men herrar äro alltid en¬
visa — envisa och egenkära, och derför går det
som det går.
Von Linden var icke farligt sjuk, men ban
var desto mera tråkig och tröttsam. Han hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
