Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 288 —
Adéle kände sina farhågor stärkas. Hon hade
en obestämd förnimmelse af, att det är ett be¬
tydelsefullt tecken, då unga herrar börja spekulera
öfver de moraliska egenskaperna hos rika, fula
och obehagliga flickor.
»Jaså, min bästa löjtnant,» sade hon med en
återhållen suck och ett till hälften vemodigt, till
hälften föraktfullt leende, »man får således snart
nöjet att gratulera er.»
Han höll häftigt in sin häst.
»Nej, ... nejl» utropade han, »ni får inte
gratulera mig!... Inte ni... d’& som att...
G8 4 BE
Hon vände sig småleende mot honom. Hon
kände att i detta ögonblick var det hon, som hade
öfvertaget. Hon visste nog, — hon hade sé sma¬
ningom lärt sig inse det, — att under den for¬
flutna tiden han som oftast haft det — men nu
var turen hos henne.
Hon liksom kände och såg sin egen skönhet.
Hon såg hur hennes gestalt, på den grå hästen
och omgifven af den strålande naturen, framträdde
mjukare och mera spänstig än någonsin i sin full¬
mogna, yppiga skönhet. Hon kände att den häftiga
ridten hade purprat hennes kinder och gifvit ett
fuktigt skimmer åt hennes ögon, som tycktes henne
sjelf så underbart stora och glänsande. Hon såg
de ljusa flätorna, som tungt föllo ned i nacken,
och de halföppna läpparnes leende.
ARTS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
