Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a 289 je
Hon svängde trotsigt sitt lilla ridspö och böjde
sig emot honom, så nära att hennes skönhet
smekte honom som en berusande doft.
»Fröken Evers är nog en bra flicka,» sade
hon med en gäckande blick, »om hon bara inte
hade så mycket finnar. När hon blir er fästmö,
ska" ni råda henne att begagna aseptin derför.»
Han rodnade djupt, och hans bröst höjdes och
sänktes oroligt. Han drog sin häst baklänges,
liksom hade han velat komma undan Adéle, men
han kunde likväl icke taga sina blickar ifrån henne.
Han stirrade oafvändt på henne med ett uttryck
af på en gång missnöje, blygsel, längtan och en
nästan barnslig sorg.
Hon mötte hans blick utan den minsta tvekan,
ännu med samma gäckande, utmanande leende
på de glänsande läpparne.
Derefter vände hon sig bort, ryckte på axlarne,
gaf sin häst ett slag med ridspöt och red i galopp
uppför backen framför dem.
Löjtnanten skyndade sig att följa henne, men
hans häst krånglade, så att han ännu höll på att
tämja den, då Adéle redan hunnit uppför backen,
der hon stannade, vände sig om och skickade
honom ett hånfullt skratt öfver hans oskicklighet
som ryttare.
Hvilken vacker tafla det var! Hästen och
ryttarinnan deruppe på höjden, aftecknande sina
mjuka konturer mot den djupblå himmelen, och
rundt omkring skog och berg! Löjtnant Bernfelt
hade ett starkt utpregladt skönhetssinne, och åsynen
Roos. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
