Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a 291 —
strålen brände, ett stycke af jorden, som törstigt
insöp de svala böljorna.
Hon var förtjusande, der hon satt på sin häst,
rak, lätt och svällande af kraft och lif. Bern¬
felt red fram till henne, och hans ögon fingo ett
för dem ovanligt uttryck af värme. Alla miss¬
nöjda och förtretliga tankar voro borta, han såg
blott hennes skönhet, och han tyckte att den lik¬
som sammansmälte med naturen omkring dem.
Hon var en vårblomma, som han måste bryta
och vidröra med sina läppar. Han utsträckte
sin arm och slog deh kring hennes lif med en på
samma gång blyg och eldig blick. |
Men da var det, som om ur det 6fvermatt af
lif och kraft, som brusade inom henne, framqvalt
en alldeles ny, motsatt känsla af trots. Hon rätade
på sig, hennes ögon blixtrade, och i det hon häf¬
tigt drog sig undan honom, höjde hon sin arm
och slog honom med ridspöt öfver handleden.
Han ryckte till och drog sig häftigt baklänges.
Han blef mycket blek och tårarne kommo honom
i ögonen.
Men detta var mer än Adéle kunde : bära.
Hennes känslor af trots förvandlades ögonblick¬
ligen till idel ömhet och ånger öfver sin häftighet.
Hon räckte honom handen och såg på honom med
en afbedjande blick.
»Förlåt mig,» hviskade hon, »jag menade ej
så illa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
