Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 202 —
Han svarade ej. Han tryckte blott hennes
hand och bet i mustascherna, för att återhålla
gråten.
»Ar ni ond på mig?» fortsatte Adéle med
samma milda röst.
»Nej, visst inte... visst inte... endast på
mig sjelf. Och ledsen och nedstämd också . .. Ja,
jag försäkrar er,» fortfor han med klagande stäm¬
ma, »att jag ä allt annat än lycklig. Men hvad
ska’ jag géra? Da hon & kar i mig, sa... och
då jag ä’ öfverhopad med skulder och gubben vill
betala dem, och då hon dessutom ii’ en ovanligt
bra och snäll flicka, så...»
»Så gör ni naturligtvis bäst och klokast i att
forlofva er med henne,» afbröt Adéle, »jag ii’
öfvertygad att ni kommer att bli ganska lycklig.»
På det hela taget tyckte hon icke illa om att
han gifte sig med en ful och obehaglig flicka,
denna fick nu för öfrigt ha hur utmärkt karakter
som helst.
Adéle ansåg emellertid att hon nu på en stund
talat nog med löjtnant Bernfelt. Hon nickade
derför åt honom, red fram till det öfriga sällskapet
och gjorde ett ombyte af kavaljer, hvarigenom
hon kom att få löjtnant Björkenstedt bredvid sig,
hvilken herre genast började att artigt underhålla
henne med en städad konversation om den för¬
flutna säsongens märkligaste tilldragelser.
Vid Djurgårdsbrunn mötte de en vagn med
fru Ekestam och fröken Stjerne. Fröken Stjerne
såg ovanligt liflig ut, hon tycktes njuta af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
