Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sköna vårvädret, men Caroline satt tillbakalutad
i vagnshörnet och såg trött och nedstämd ut. Hon
var mycket blek, och hennes stora, svarta ögon
gjorde intryck af någonting slocknadt eller förbrändt.
De ridande stannade ett ögonblick bredvid
vagnen och utbytte några ord med de deri sittande
damerna.
»Vi ha gjort en så förtjusande tur!» utropade
Adele lifligt.
»Ja, det vackra vidret lockar litet hvar ut,»
svarade fröken Stjerne, »afven Caroline och jag
ha fått lust att känna på varluften.»
»Det var rätt. Caroline sitter alldeles för
mycket inne... jag försäkrar att man blir en
annan menniska af att andas den här milda, här¬
liga luften.»
»Jag tycker dä kallt,» sade Caroline och
svepte rysande sin pelskappa omkring sig.
» Kallt! nå min Gud, — och jag rigtigt ångar
af värme,» pustade Adéle.
De gjorde ännu några betydelselösa frågor
och anmärkningar, Adéle bad Caroline, som hon
alltid brukade då de träffades, att ej glömma bort
henne, och så skildes man åt.
»Fru Ekestam har blifvit mycket förändrad
på sista tiden,» sade löjtnant Björkenstedt, »men
hon ä’ ännu bra vacker.»
»Ja, utmärkt,» svarade friherrinnan Dahlheim,
» Robert säger att han sällan sett ett mera distin¬
geradt utseende,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
