Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 301 —
gäfves. Nu hoppade löjtnanten ur sadeln och skyn
dade fram för att fatta Adéles häst i tygeln. Men
i detsamma stegrade sig denne för tredje gången,
och då löjtnanten försökte draga ned honom, gick
han öfver och föll med hela sin tyngd på ryttarin
nan. Ett ögonblick vältrade han sig på marken,
derefter kastade han sig åt sidan, rusade upp och
durkade utåt landsvägen.
Vid dikeskanten, med hufvudet och ena armen
hängande öfver diket, låg Adéle, blek och orörlig.
Löjtnanten trodde först att hon var död; det var
någonting fullkomligt liflöst öfver hela gestalten.
Men då han försökte att upplyfta henne, flög en
darrning öfver hennes ansigte, hon öppnade till
hälften ögonen och började jemra sig, först sakta
och så allt häftigare och häftigare. Det måste ha
varit någon förfärlig inre skada hon lidit, ty hon
kunde ej röra en lem, och då Bernfelt uppreste
henne, gaf hon till ett skärande skri och svimmade
ånyo.
Löjtnanten såg sig förtviflad omkring. I det
samma kom det öfriga sällskapet, som sett Adéles
häst, ridande ned för backen. Det blef en förfärlig
uppståndelse. Friherrinnan Dalheim var nara att
falla i vanmakt, lilla fröken Berger grät hejdlöst,
och löjtnant Falk red genast i sporrstreck till sta
den, for att hemta en vagn.
Under allt detta låg Adéle sanslös; icke ens
då man flyttade henne in i vagnen återfick hon
medvetandet, och under hela hemfärden låg hon
med slutna ögon och likblekt, orörligt ansigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
