Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 300 —
»Bah, det vet jag visst,» utropade Adéle. »Som
flicka nere på landet red jag öfver dubbelt så breda.»
»Det får ni ursäkta att jag betviflar,» sade
löjtnanten småleende.
»Såå, ni tviflar? Nå, nå, vänta får ni se,»
svarade Adéle med en knyck på nacken och en
trotsig blick på Bernfelt.
»Nej, låt bli, fru von Linden!» ropade löjt¬
nanten, »tro mig, med den der hästen går det
inte...»
»Och hvarför inte? Se här... jag ska’ visa
er hur litet ni forstar af ridkonsten.. .»
I sin ifver drog hon häftigt i tyglarne och slog
till hästen, för att få honom att taga sats.
»Låt vara, säger jag er... Ni ska göra er
olycklig...»
Hon svarade endast med ett öfvermodigt skratt.
Han red fram till henne och fattade häftigt i
tyglarne, för att hejda hästen, som redan stegrade
sig. Men hon gaf hans häst ett slag öfver hosen,
så att denne började krångla, hvarför löjtnanten
måste släppa sitt tag.
Nu skrattade hon åter, den der känslan af
trots och lefnadsmod, som hon erfarit under hela
färden, steg henne åt hufvudet likt ett rus, ögonen
blixtrade till, hon gaf hästen ett rapp med rid¬
spöet och sprängde fram mot diket.
Men hästen ville icke öfver. Han stegrade sig
och slog med fötterna. Flämtande och andlös,
ömsom rodnande och bleknande, försökte Adele
att blifva herre öfver det ystra djuret — men för¬
RNAATA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
