Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aus 306 ea
»Nej, inte an...»
»Claés, Claés,» hviskade hon, och tryckte man¬
nens hand mellan begge sina, »låt mig bara fa
lefva till morgonen, bara tills det blir dager ute...
jag ä så rädd, så rädd att dö pa natten... Hvart
tar jag vigen... hvart ska’ jag gi derute i den
stora, morka rymden? Siig... sig... siig?...»
Von Linden kunde icke svara annat än med
tårar och smekningar; han hade aldrig grubblat
öfver hur själen söker sig en väg genom tvifvel
och natt.
»Tänd mera ljus härinne!» ropade Adéle och
kastade skrämda blickar åt de hörn af rummet,
hvilka lampans sken ej upplyste. »Så... dä bra...
Ändå mer... jag tycker om ljus... ah, det käns
lättare nu, mycket lättare... d’ä’ alldeles’ som om
jag kunde se igen... Och lofva mig, att du star
hos mig hela tiden, Claés... att du håller mig i
hand, så här... ända in i det sista... släpp mig
inte... forriin... forrin... du forstar?... Lofva
mig det?»
»Kan du tro att jag ett 6gonblick skulle lemna
dig?» snyftade den stackars mannen.
Hennes krafter började nu aftaga, och med
dem äfven hennes ångestfulla förtviflan. Hon låg
en lång stund tyst och orörlig; det oroliga draget
utplånades ur hennes ansigte, det var som om det
lugn och den undergifvenhet för en högre vilja,
som döden plägar medföra, ändtligen kommit öfver
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
