Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 305 —
och många, många andra älskar sg också . ..
hvarför kan ni inte då halla mig qvar?... Bed...
bed för mig att jag får lefva... hör du inte? ..
bed... bed... Dessutom,» fortfor hon, och krön
ängsligt ihop, »ä jag rädd för att dö ...grafven...
mörkret... evigheten... det förskräcker mig...
Gud ä’ så långt borta... jag vet inte hvarför, men
han hör mig inte... jag är så ensam ... så en¬
sam ..
»Tala inte så, Adéle,» svarade von Linden och
smekte sakta hennes darrande händer. »Var säker
på att Gud både hör dig och ä’ hos dig.»
»Nej, det kan jag inte vara säker på! Om
han gjorde det, skulle jag inte känna en så ryslig
ångest som jag gör! D’ä alldeles... alldeles som
om någon inte ville förlåta mig... Men hva’ har
jag då gjort? Jag kan inte minnas det... men
jag ä’ säker på att dä någonting... Hjelp mig
för Guds skull, att få reda pa hva’ de’ & — sa jag
hinner be’ om förlåtelse . . . Skynda dig... skynda
dig... det blir så mörkt Sok underligt ... sag mig
hva” jag har gjort... sag... sig... hva’...»
Hennes ord blefvo ocvilliga och upplöste sig i
en sakta, qvidande jemmer. Hon låg en stund tyst
med slutna ögon, derefter såg hon hastigt upp och
frågade hvad klockan var.
»Strax half ett,» suckade expeditionssekrete¬
raren.
»A’ det dager in?» fortfor Adéle, »se efter
det!»
Von Linden tittade ut i rummet bredvid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
