Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
one 318 ee
Stackars lilla Adele! Hon hvilar sé lugn och
ostörd, hennes sömn är så djup och tyst som
sömnen blir, då glömskan så småningom smyger
fram till grafven, väfver sitt dammiga spindelnät
öfver gräsmattan och sprider en grå kyla öfver
monumentet, som iskallt upprepar den förgylda
inskriptionen för de förbigående.
Våren breder sitt grönskande löfhvalf öfver
henne; höstvinden sjunger sitt suckande requiem
kring kyrkogården; löfven falla af, vissna och prassla
spoklikt i manskenet pa grafstenen . . .
Men horas der stundom hviskningar om min¬
nen af kärlek och lycka, så är det blott foglarne,
hvilka under septemberqvällarne berätta för hvar¬
andra om ungdomens och vårens försvunna fröjder.
En gång om året, vanligen på Adéles födelse¬
dag, kommer von Linden ut till kyrkogården med
Anni och Louise. Han köper då alltid af madamer,
som stå och bjuda ut vid kyrkogårdsportarne, två
stora lingonriskransar och lägger dem på graf¬
stenen. Der få de ligga, tills den person, hvilken
det åligger att vårda grafven, tycker att de skräpat
länge nog och tar bort dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
