Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl den tolftes första regeringsår, af F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
F. F. CARLSON.
34
af dessa fördrag, så vida vänliga medel ej hjelpte, uppträda för
ändamålet med förenad vapenmagt, att derigenom fästa Sverige
vid den franska politiken och hindra det från att inlåta sig i
förbindelser med de allierade.
Detta var nog, för att Oxenstjerna skulle uppbjuda alla sina
krafter för att hindra fördragets afslutande.
Frankrikes talrika vänner inom rådet gladde sig åt det gjorda
förslaget, men de hade nu mera endast ringa utsigt att kunna
verksamt främja dess genomförande. Flere af dem voro alldeles
skilda från de utländska angelägenheterna. Wallenstedt, som
gälde mycket, var väl af gammalt Frankrikes vän, men äfven
han deltog föga i den utrikes politiken. Hvad som betydde mera,
var att Piper gaf till känna, att han ämnade understödja
förslaget, ty honom rådfrågade Carl den tolfte verkligen, ehuru i
tysthet, äfven i utrikes ärenden.
Men det förnämsta var, att den franske ambassadören,
såsom redan är nämndt, hade förstått att genom sina vänner och
särskildt genom dem som dagligen omgåfvo konungen, ingifva
honom benägenhet för Frankrike och en stor beundran för det
lysande i Ludvig den fjortondes ställning och handlingssätt.
Man erfor snart, att konungen var böjd för att afsluta det
föreslagna förbundet med Frankrike.
Bengt Oxenstjerna befann sig i en svår ställning. Han hade
med glädje sett förmyndarestyrelsens upplösning och tyckt sitt
inflytande blifva större hos den unge enväldige konungen. Snart
inträffade likväl en förändring och han började finna sig eftersatt.
Men han förlorade ingalunda modet, utan sökte genomföra sina
planer till det yttersta.
Man hade i förstone trott, att denna fråga skulle, likasom
frågan om det holländska förbundet, afgöras ganska snart. Men
detta förebygdes af Oxenstjerna. Först och främst gick det
synnerligen långsamt med åtgärderna för utarbetandet af den
föreslagna traktaten. Oxenstjerna berömde sig sjelf af denna
långsamhet : »Vi gå bride en main och precipitera intet», skrifver
han på sitt egendomligt uppblandade språk. En hel månad hade
sålunda förgått, utan att ett motförslag uppgjorts. Först i
början af April nämndes de svenske fullmägtige för underhandlingen
med D’Avaux. Deremot fortgingo förhandlingarne om en
sammansättning med England och Holland ganska raskt. D’Avaux,
som kände Oxenstjerna, började blifva bekymrad. Kanslipresi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
