Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl den tolftes första regeringsår, af F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
CARL DEN TOLFTES FÖRSTA REGERINGSÅR.
43
denten gick nu ett steg längre och anmälde för konungen, att
han ansåg alliansen med Frankrike skadlig, och att hans
samvete förbjöd honom att tillstyrka den. Men den femtonårige
konungen mötte honom med det svaret: »Jag har sagt eder min vilja
och det är jag som gör traktaten». Detta förvånade den åldrige
ministern. Det var en plötsligt framskjutande blixt af den
utomordentliga viljekraft, som hos den unge Carl den tolfte ännu
hvilade under ett omhölje af andra egenskaper.
Men Oxenstjerna hade icke varit den han var, om han låtit
afskräcka sig. Han hade i sin hand två starka vapen, hvilka
han icke underlät att begagna. Det ena hade Ludvig den
fjortonde sjelf gifvit honom, genom sin begäran att fördraget skulle
innefatta en garanti, icke allenast för de äldre fredsfördragen,
utan äfven för freden i Ryswik. Och mot vilkoren i detta sist
nämnda fredsfördrag hade Sverige protesterat: det innehöll
nemligen, utom andra menliga bestämmelser, äfven en artikel, som
ansågs skadlig för den protestantiska religionen; garanterades den
af Sverige, så skulle detta rike mot sig uppväcka en storm af
alla evangeliska furstar i Tyskland. Man hade derför skäl att
af Ludvig den fjortonde begära en förklaring af denna artikel.
För det andra hade Sverige en gammal fordran hos Frankrike
för obetalda underhållspenningar från sista kriget, hvilka först
borde betalas. Vidare begärdes å Sveriges sida en handelstraktat
samt upprättelse för de förluster, som tillfogats svenska handeln
under det nyss slutade kriget. Alla dessa fordringar uppstäldes
i det svenska motförslaget: intet af allt detta var konung
Ludvig sinnad att medgifva.
Under dessa stridigheter drogs underhandlingen på tiden och
utgången syntes oviss. Oxenstjerna kallade till sin hjelp den
under tiden ankomne hertigen af Holstein: denne fördes ock i
förstone till en motvilja mot traktaten: men snart fann han, att
äfven han hade mycket att hoppas eller frukta af konungen i
Frankrike och lät falla sitt motstånd.
Piper för sin del måste iakttaga mycken försigtighet,
emedan alla hans steg bevakades af hans talrika afundsmän, och
hans ringa kännedom af de utländska angelägenheter gjorde, att
han i Oxenstjernas närvaro hade undseende för att yttra sin
mening, för att ej gifva pris på sig för sin okunnighet.
Oxenstjerna trodde sig kunna våga ett anfall mot honom och sade
en dag till konungen, att Piper, som hade att behandla alla in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
