Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rysk emigrant i Sverige för två hundra år sedan, af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
EN RYSK EMIGRANT I SVERIGE FÖR T VA HUNDRA AR SEDAN.
79
komma; Daniel ropade hustrusystren skulle hjelpa sig, då han
continuerade med några styng, och skulle han på timan dö, kunde
han ej veta huru pigan fick hugg». Han tillspordes derpå al
rätten, »om han af denne sin relation icke i sitt samvete vore
öfvertygad vara baneman till Anastasii död». Han svarade »vara
sant hvad han hade b ek än t, visste ock väl, hvad Sveriges lag
i detta mål kräfde, och att hans stund snart vore kommen; hvad
nu lagen förmådde och Kongl. Maj:ts vilja är, underkastar han
sig gerna, kunde likvisst icke alldeles hålla sig för oskyldig, ej
heller för skyldig, emedan det kostar lians lif». Derefter befalde
rätten »parterne taga sitt afträde», och »efter moget betänkande»
afkunnades den 26 September »borgmästare och råds resolution
angående dråp» i målet »emellan Maria Valentinsdotter, salig
rysstolken Anastasii efterlåtne enka, kärande, och ryske
kanslisten Ivan Al ex andrio ff, den sig ock kallar Gregorij KarpofF
Kerteijserin, svarande»: »Emedan såsom ryske kanslisten Ivan
AlexandriofF Silitski, den sig ock kallar Gregorij K arpö ff
Kerteijserin tillstår och bekänner sig den 25 Augusti uti dryckesmål
stuckit sin värd Daniel Anastasius med en poignart några styng,
sedan han af honom örfil ad blef, hvaraf han efter 14 dagars
förlopp döden låtit, alltså kan denna rätten hans lif ej förskona,
utan efter Guds och Sveriges lag dömer honom till döden,
re-mitterandes härmed saken till den högloflige kongl, hofrätten» 1).
Af detta utslag framgår, att Kotosjichin fäldes uteslutande
på grund af sin egen bekännelse, utan att likväl rätten ansåg
sig böra taga hänsyn till de af honom anförda omständigheter,
som i någon mån kunde anses minska hans brottslighet. Vidare
ser man, att denna dråpssak uppfattades väsentligen såsom ett
mål emellan banemannen och den dräptes arfvinge. Enligt då
rådande rättspraxis kunde icke heller någon benådning gerna
komina i fråga utan målsegandens begifvande. Vare sig att
enkan ville afvända alla for henne sårande misstankar eller lion
verkligen drefs af uppriktig hämndkänsla, yrkade lion lagens
strängaste straff, ocli Kotosjichin tyckes icke heller hafva
anhållit om nåd, vare sig hos sin motpart eller hos Kongl. Maj:t.
Rådhusarkivets »Protocollum crirainale pro anno 1667 , tydligen ett
koncept, hvaraf fragmenten finnas kringströdda här och der; något renoveradt
exemplar fins icke. Detta arkiv, af ofantlig vigt både för rättskipningens och för
Stockholms stads historia, är af brist på utrymme i ett högst otillfredsställande
skick. Tills vidare må man likväl hoppas, att dess skatter åt minstone icke på
något förhastadt sätt måtte förfaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
