Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rysk emigrant i Sverige för två hundra år sedan, af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
II. HJÄRNE.
10
Politiska omständigheter gjorde äfven hans belägenhet så godt
som hopplös. Till Stockholm hade nyligen anländt en »tsarens
afskickade», som hade i uppdrag att anföra svåra klagomål emot
de svenske resident erna Lillienthal och Eb er sköld. Yid denna
tid närmade sig underhan dlingarn a emellan Polen och Ryssland
till ett lyckligt slut, och af oro deröfver var svenska regeringen
mer än vanligt angelägen om att genomdrifva sin länge närda
plan att uppträda såsom »mediatorDet ryska sändebudet erfor
snart, hvem dråparen på Södermalm egentligen var, och tog genast
sina mått ocli steg derefter. Redan den 10 September, således
samma dag, som målet var före vid kämnersrätten, berättade
Sten Bjelke, då ledamot af kanslikollegium, i rådet, att »en
svensk(!), som tillförene hade tjent så i Polen som i ryska
prica-zet, är för en tid sedan recommenderader Kongl. Maj:t och således
antagen, emedan lian skulle vara informerad uti deras kansli. Nu
hafver han nyligen begått ett dråp, ocli blifver alltså honom svårt
att undgå dödsstraff, men nu kommer ryske gesandten och anhåller,
att bemälte person såsom en öfverlöpare måtte extraderas. Hvad
härpå nu skall svaras, begär er han få veta Kongl. Maj:ts
resolution». Man beslöt, att »emedan såsom mandråparen intet är
immediate kommen ifrån Ryssland och, som mest är, hafver här
begångit ett dråp, då skall han här in loco billigt derföre plikta,
och således ingen extradition beviljas»*). Den 30 September
berättade drotseten (Per Brahe), att »den ryske poslannik
(sändebudet) hafver varit hos sig (Brahe) och der mest begärt, att
den öfverlöparen måtte extraderas. Derpå svarade lian, att
emedan han hafver begått ett groft mord här på sin värd, så
bör lian ock här vederbörligen straffas, trodde icke heller, att
tsaren skulle lida en sådan man uti sitt land, men sade
ändteligen, att han skulle få ett rätt svar deruppå. Det är skada,
att han (Brahe) förnimmer, det lian (dråparen) ett vackert verk
hafver under händerne, att han sig så skall hafva förgripit».
Rådet fann godt, »att hofrätten skulle taga saken före, och
derefter sedan resolveras» 2).
Svea Hofrätts brottsmålsprotokoll för denna tid hafva genom
eldsvåda gått förlorade; i n e dre j us titi er e vi si onen s akter är äfven
för dessa år en lucka. Huru Kongl. Maj:ts resolution till sist
utföll, är icke antecknadt i rådsprotokollen, men af hvad som
Rådsprotokoll 1667, vol. Franc, fol. 329 v. I marg. är antecknadt: »Sülisky».
2) Rådsprotokoll 1667, vol. Franc,-fol. 368.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
