Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Arnold Paykull, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
O. SJÖGREN.
10
kändt ocli af somliga pr i sad t: »Jag har icke velat benåda honom,
fastän jag derom blifvit bedd af personer, som varit mig
dyrbara och kära; ännu mindre gör jag det af egennytta och för
att vinna penningar. Om Paykull också förvandlade hela
Brunkeberg till guld, så måste han ändå dö.»
Domen måste nu verkställas. Paykull beredde sig med
lugnt sinne till döden och samtalade mycket i teologiska ämnen
med presterna, isynnerhet med hofpredikant en Norling, som utsetts
till lians själasörjare. Om sig sjelf yttrade han, att han »detta
dödsstraffet billigt måste lida, alldenstund han intet varit till
freds med den välsignelse, som Gud honom med tinkturen
beskärt, utan genom en otidig ambition låtit sig förleda att
con-tinuera uti krigsväsendet, der han bort sitta i ro med ett godt
samvete». Den 4 Februari 1707 var dagen för lians afrättning.
Han for svartklädd jämte några prester till afrättsplatsen, der
han halshöggs, hvarefter hans qvarlefvor genast nedgräfdes
i en nära stupstocken beredd graf. »När det gått till det
yttersta», skrifver Hjärne, »var han med otrolig frimodighet så
resolverad, att han med allas förundran till döden med glädje
skyndade sig det fortaste han kunde». Platsen, der hans hufvud föll
och hans ben hvila, heter ännu i dag Paijkulls backe.
I fråga om Paykulls gods kunde ej den fälda domen
bringas till verkställighet. Fehman förfrågade sig visserligen
angående hans utrikes befintliga qvarlåtenskap, men underrättades,
att nägon sådan ej funnes, enär det, som Paykull hit medfört,
blifvit af honom bortgifvet och vore af föga värde. Men enär
»uti Saxen och Brandenburg skulle finnas åtskillig både fast och
lös egendom, som honom varit tillhörig», föreslog han att
hemställa till konungen, huruvida å denna någon laglig talan skulle
göras. En dylik hemställan afläts också af hofrätten. Men
konungens svar blef, att »som bemälte egendom ej är belägen
inom Sveriges gränser, utan under främmande herrskap, sa vcle
Yi lemna detsamma opåtalt, helst som det lärer blifva svai t
att något deraf utbekomma». Senare (den 19 December) aflat
Fehman till hofrätten ett nytt memorial, hvari om förmäl des,
att mellan Paykulls enkefru och hans öfriga arfvingar en tvist
uppkommit om egendomens delning, »hvaraf nödvändigt måste
följa, att dess qvantum och qvalitet blifver kunnig, så att
Hans Kongl Maj:ts höga rätt dertill utan särdeles besvär
och möda lär kunna utsökas». Han föreslog derföre, att hof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
