Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III:s besök i Köpenhamn 1787 och förslag till ett skandinaviskt förbund, af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
GUSTAF III:S BESÖK I KÖPENHAMN 1 7 8 7.
165
punkt hade hans planer undergått en vigtig förändring. Det
var nu ej längre Danmark det gälde, utan Ryssland sjelft. Hans
förhållande till Ryssland hade sedan 1784 blifvit allt mera spändt,
och de enstaka tillbud, som från bägge sidorna gjorts till
åstadkommande af en ändring häri, hade ej ledt till något resultat.
På den ryska sidan hade man att beklaga sig öfver svenska
stämplingar i Versailles och Konstantinopel, och Gustaf III var
ej okunnig om de förbindelser, som ryske ministern i Stockholm
äterknutit med de missnöjde i Sverige och Finland. Om någon
fara hotade Sverige, så var det tydligen från den ryska sidan;
derför borde framför allt denna fara aflägsnas, detta vore
Sveriges närmaste och för ögonblicket vigtigaste intresse, för hvilket
allt annat tills vidare måste vika. Men härtill kom vidare det
inflytande, som den förändrade europeiska ställningen utöfvade
pä Sveriges politik. För sina planer mot Danmark hade Gustaf
III förut påräknat Frankrikes bistånd. Att något sådant ej
längre var att hoppas, det var längesedan tillräckligt klart; icke
ens i ett försvarskrig mot Ryssland kunde man vidare räkna på
Frankrike, sedan detta rike börjat närma sig Ryssland; och om
något tvifvel ännu återstod, liäfdes det fullkomligt genom
Frankrikes beteende i de holländska stridigheterna 1787, då franska
regeringen uppoffrade sina vänner, det patriotiska partiet, och
lät af England och Preussen aftvinga sig en förödmjukande
deklaration. Detta var för Gustaf III ett varnande exempel. Det
var ej längre frän Frankrike Gustaf III kunde hoppas på hjelp
mot Ryssland; deremot öppnade sig nu för honom en utsigt från
annat håll, genom Preussens och Englands växande motstånd
mot de båda kejsarhofven och deras orientaliska eröfringsplaner.
Väl hyste Gustaf III af gammalt personlig antipati både mot
England och Preussen, men dylika känslor kunde han med sitt
lätta, rörliga sinne utan svårighet öfvervinna eller åtminstone
beherska. Han hade redan de föregående åren under sitt famlande
efter stöd klappat äfven på Englands och Preussens dörrar, men
utan framgång. Nu hade emellertid den gamle, honom städse
afvoge Fredrik aflidit och efterträdts af Fredrik Vilhelm II, med
hvilken han kunde bättre sympatisera — i sjelfva verket hade
den nye konungens karaktär mycket slägttycke med de svenska
kusinernas — och Gustaf hoppades derför nu kunna med större
framgång närma sig det preussiska hofvet. Men det var en på
förhand gifven sak, att Preussen och England aldrig skulle under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
