Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III:s besök i Köpenhamn 1787 och förslag till ett skandinaviskt förbund, af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
GUSTAF III:S BESÖK I KÖPENHAMN 1 7 8 7.
171
kält förslag och förklarade det genast oantagligt, såsom stridande
mot Danmarks äldre förbindelser. I anledning häraf uppstod ett
lifligt samtal, hvarunder konungen ytterligare betonade det
förödmjukande’i Danmarks beroende af Ryssland och äfven
framhöll osäkerheten af förbund med en makt, »hvars regent befunne
sig uti en så precaire ställning, att en enda man af
Preobra-schenski-gardet kunde väcka en revolution»; och livad anginge
Danmarks förbindelser med Ryssland och Sveriges med
Frankrike, v såsom hinderliga för den föreslagna alliansen, förklarade
konungen enligt Bernstorffs berättelse, att »la bonne foi des
sou-verains’ doit ëtre subordonnée aux circonstances». Då emellertid
Bernstorff ej kunde gifva med sig i denna hufvudpunkt, beslöt
sig konungen för att alldeles stryka densamma. Konungen i sin
relation omtalar hvarken att han velat gifva förbundet en sä
vidsträckt syftning eller att lian gått in på att utesluta en dylik
artikel.
Andra artikeln, som stadgade en ömsesidig garanti för båda
rikenas europeiska besittningar, tredje art. o ni förbindelsen att
under sjökrig gemensamt försvara handelsflaggan mot de
krigförande, och fjärde art. angående blifvande förhandlingar om ett
nytt handelsfördrag, mötte från Bernstorffs sida inga svårigheter.
Femte art., som innehöll en ömsesidig garanti för den lutheranska
bekännelsen, ansåg Bernstorff lia tillkommit i anledning af
ryktena om konungens benägenhet för katolicismen, men konungen
förklarade i sin framställning, att han låtit den inflyta för att
äfven på detta sätt utesluta Ryssland från förbundet 1). Sjette
punkten, som rörde de ömsesidiga sändebuden och deras rang,
och sjunde, som förpligtade båda, parterna till ömsesidigt bistånd,
ifall förbundet ådroge endera tiendtligheter, föranledde inga
anmärkningar. Så mycket betänkligare fans deremot den åttonde
och sista artikeln, som skulle förstärka den första genom att
förklara ogiltigt hvarje föregående eller blifvande fördrag, som stode
i strid mot dess innehåll. Äfven denna förklarade Bernstorff
omöjlig; konungen åter sade sig vilja ytterligare taga densamma
i öfvervägande och yttrade slutligen liksom hotande, att ett
sådant ögonblick som detta icke skulle återkomma, och att na-
När kon. i rådet föredrog denna punkt, gjorde riksrådet Ramel den
hemställan, om icke en tredje makt, som vore lika nära befryndad, kunde accedera tiil
en dylik familj förbindelse uti det politiska af dess innehåll med undantag för hvad
som rörde religionen. "Men härom var nu mindre fråga, sedan gr. Bernstorff»,
långt ifrån att motsätta sig denna punkt, »funnit sig deraf besynnerligen uppbygd».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
