Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III:s besök i Köpenhamn 1787 och förslag till ett skandinaviskt förbund, af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
C. T. ODHNER.
10
tionen måhända skulle en dag kräfva räkenskap af de ministrar,
som ej vetat begagna sig deraf. Derpå svarade Bern st or ff, att
man å danska sidan vore beredd att gå honom till mötes, så långt
det vore möjligt, men uttryckte äfven den förhoppning, att
Nordens fred icke måtte göras beroende af det svar, som konungen
tinge på sin framställning.
Efter Bernstorffs bortgång fick statsministern
Schack-Rath-lou företräde; konungen upprepade nu hufvudsakligen samma
förslag och motiv och fick ungefärligen enahanda svar — denne
minister synes till och med ha varit ännu mindre tillmötesgående,
än Bernstorff. Det oaktadt säger konungen om denna dags
förhandlingar, att »liknelserna voro sådana, att nog anledning var
att förmoda, det Danmark utan långt betänkande skulle ingå i
saken alldeles efter K. M:s önskan».
Härmed slutar konungen sin berättelse om den dagens
förhandlingar. Bernstorff åter har åtskilligt mera att derom
förtälja. Han säger nämligen, att han afgifvit rapport om
konungens framställning (förmodligen inför konseljen) och fått i
uppdrag till honom frambära det svar, att Danmark med nöje skulle
ingå i det föreslagna förbundet, om Ryssland dertill anslöte sig
såsom tredje »partie princip ale», ja till och med om Ryssland
endast gåfve sitt bifall dertill före undertecknandet, och att
konungen af Danmark skulle göra allt för att öfvervinna Rysslands
motvilja. Detta svar framfördes till Gustaf III i den mest
hänsynsfulla form och med nya anmärkningar, som voro egnade att
styrka den danska uppfattningen, t. ex. att freden i Norden bäst
betryggades genom en trippelallians emellan Sverige, Danmark
och Ryssland, men att deremot ett försök att utesluta Ryssland
skulle sätta denna fred på spel. Konungen ville dock ej höra
talas om Rysslands deltagande ocli trodde icke häller det tjenade
till något att begära dess samtycke till den svensk-danska
alliansen — detta samtycke kunde Danmark ock undvara, lika väl
som Sverige uraktlät att inhämta Frankrikes bifall, dä det anslöt
sig till väpnade neutraliteten; på sin höjd ville konungen
medgifva, att fördraget efter undertecknandet delgåfves det ryska
hofvet. Slutligen förklarade han, att »hans personliga heder vore
intresserad i framgången af denna underhandling, att han kände
sig djupt sårad, att han ej ville trötta Bernstorff med onyttiga
samtal, utan betraktade underhandlingen såsom afslutad och
vänskapen med Danmark i fara att brytas». Bernstorff besvor kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
