Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III:s besök i Köpenhamn 1787 och förslag till ett skandinaviskt förbund, af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
C. T. ODHNER.
10
plan, som förde konungen till Köpenhamn 1787. Han’tänkte sig
utan tvifvel en politik af ungefär samma syften som den, hvilken
kort derpå sattes i system af den preussiske ministern grefve
Hertzberg, men en politik af vida dristigare och mer utprägladt
offensiv natur. Han ville bilda ett mäktigt förbund emot Ryssland;
såsom aktiva medlemmar i detta förbund tänkte han sig Turkiet,
Sverige och möjligen Polen, Preussen och England skulle hålla
Rysslands bundsförvandt kejsaren i schack och understödja de
krigförande med subsidier; syftemålet vore att upprätthålla
Europas järn vigt, rädda Turkiet från undergång samt betrygga
Sveriges ställning genom Rysslands försvagande och
tillbakaträngande från 1743 års gräns. Den första länken i denna stora
kedja var det turkiska kriget, den andra skulle blifva Danmarks
skiljande från det ryska förbundet. Dernäst skulle det preussiska
hofvet vinnas för Gustafs planer, troligen genom personlig
underhandling i Berlin; med England hade redan under vistelsen i
Köpenhamn förbindelser inledts genom underhandlingar emellan
von Asp och engelske envoyén Elliot 1), och efter återkomsten
från Danmark utfärdade konungen i Helsingborg instruktion för
Lars von Engeström att från Wien afgå till Varsjava och göra
sig underrättad om Polens lust och förmåga att deltaga i ett krig
mot Ryssland 2).
Det var alltså ingalunda storhet i tanken och omfattning i
vyerna, som fattades Gustaf III:s planer vid detta tillfälle lika
litet som eljest. Men hans planer saknade tyvärr en annan
egenskap, som är i politiken af ännu större betydelse, de saknade
den säkra grund, som kan vinnas endast genom noggranna
beräkningar, stadig hänsyn till verklighetens kraf samt ett tåligt,
ihärdigt arbete. Gustaf III kunde aldrig glömma, att Sverige
varit en stormakt, kunde aldrig lära sig inse, att dess
stormaktstid var oåterkalleligen förbi, utan trodde sig kallad att lika väl
som 1600-talets konungar spela en ledande roll i Europa. Hvad
som fattades i verklig makt, det trodde han sig utan svårighet
kunna ersätta genom kombinationer mera fyndiga än
tillförlitliga, och de hinder, som fram stälde sig, såg han ej eller ville
ej se. De betänkligheter, som skulle möta hans förslag i
Köpenhamn, trodde han sig med ett slag kunna hafva, de långa
förberedelser, som erfordrades för att förmå Danmark att ändra
Härom se Gustav. Papperen, III, 2, s. £04.
2) L. von Engeströms Minnen, utg. af E. Tegnér, I, s. 111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
