Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sveriges Historia från äldsta tid till våra dagar. 1. Sveriges hednatid samt medeltid, förra skedet af O. Montelius, anm. af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTELIUS, SVERIGES HISTORIA.
III
samstämmigt visar till Sverige såsom hemlandet för de varäger,
som grundade ryska riket, som gjorde de stora anloppen mot
den grekiska kejsarstaden, förhärjade Svarta hafvets kuster och
äfven ett par gånger hemsökte det Kaspiska, och man således
vet, att den allmänna vandringslust, som i det nionde och tionde
århundradet grep hela den skandinaviska stammen, för
Sveriges del funnit en afledning åt öster, som i hänseende till landets
läge var den mest naturliga, och då dessutom äfven västerländska
krönikeskrifvare — isländarne inräknade — nämna Estland och
Kurland eller i allmänhet de finska och slaviska landen på andra
sidan Östersjön, när de någon gång omtala särskildt svenska
plundringståg eller svenska eröfringar; så tyckes mig, att de stora tågen
mot väster icke hafva sin rätta plats i Sveriges historia. Våra
fattiga inhemska källor, runstenarne, som i allmänhet röra en något
senare tid, men dock blifvit af alla svenska historieskrifvare och nu
senast af l):r Montelius åberopade såsom bevis för svenskarnes
deltagande i västerviking, kunna ock tjäna till ledning för omdömet
äfven för äldre tider. Men det är så långt ifrån, att dessa
runstenar vitna för svenska vikingatåg åt väster, att cle tvärtom, sedda
tillsammans och rätt tolkade, vitna däremot. Af 96 mig bekanta
runstenar, som uttryckligen handla om (krigs)färder till öster- eller
västerland, äro 68 af förra slaget och endast 28 af det senare. Men
det är icke allenast antalet, som så betydligt skiljer dem åt, utan
ännu mycket mera innehållet. De stenar, som handla om
väster-färder, nytja vanligen uttryck sådana som dessa: »Han var faren
till England» eller »dog i England» eller »vardt dräpen i England»
eller »dog i Jutland, när han skulle fara till England». Där talas
om en man. som »väster satt i tingmannalid», om en annan, som
»vardt död i England i hären (i li|ti)», och om en tredje, som
»upptog skatt åt Knut i England». Endast 2 af dessa 28 stenar handla
uttryckligen om (mindre) vikingafärder (»han vardt död i västerväg
i viking» och »han stod manligen i skeppets staf, när de lekte
väst-aria»), och endast två handla om större tåg, men bägge dessa voro
danska eröfringståg, ty det heter: »han var i följe väster med Knut»
och »han var med Knut.» Annorlunda förhåller det sig med de
stenar, som handla om öster v äg. Här heter det: »han var faren öster
med Ingvar och egde ensam 7 skepp i Ingvars följe», »de foro
manligen fjärran efter gull och dogo söder i Särkland», »han for öster
hädan med Roar till Särkland», »Jufur styrde hären, kom till
Greklandshamnar och dog hemma», »han var höfding i
Grekland», »han föll i strid öster i Gardarike och var sina
landsmäns bäste höfding», eller »han föll i Holmgård som höfding
på ett vikingaskepp (skaijjar vi si)». Under det att sålunda
väster-vägstenarne handla om enskilda krigare, som stridt eller stupat
i England, förmodligen i de flesta fall i en främmande makts sold,
såsom det tydligen på ett par stenar angifves, så handla flere eller
icke mindre är 21 af östervägsstenarne uttryckligen om svenska
härnadståg, hvilket -icke är fallet med en enda af de stenar, som blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
