Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sveriges Historia från äldsta tid till våra dagar. 1. Sveriges hednatid samt medeltid, förra skedet af O. Montelius, anm. af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTELIUS, SVERIGES HISTORIA.
III
runskrift å någon hällristning anträffas. Först sedan man fått
praktiskt pröfva ovaraktigheten af trätaflor, började man äfven och till
en tid högst sparsamt inrista runor i stenhällar. Det bör då ej
häller väcka förundran att, om framdeles jämte runorna en
figurteckning å stenen anbragtes, denna är både bättre utförd och
inhuggen på olika sätt, så att den nu framträder som
konturteckning, då däremot bilden å hällristningarne vanligen (icke alltid) var
helt och hållet fördjupad. Ty emellan den sista egentliga
hällristningen och den första figurteckning på en runsten ligger troligen
ett tidsrum af ett par hundra år eller mera, under hvilket
nordboarne lärt sig skrifkonsten. Kunde de då icke under samma
period hafva inhemtat den vida mindre konsten att teckna konturer i
stället för att fördjupa bilden hel?
leke häller författarens öfriga skäl äro gent emot denna åsikt
bevisande Hvad »fartygens olika form» angår, så kan man icke
för hällristningarne uppställa någon gifven skeppsform som typ.
De äro i sjelfva verket af fyra olika slag: 1) den af prof. Nilsson
uppstälda formen (Sv. Fornminnesföreningens Tidskrift H. 7) med
den ena stammen afrundad, den andra tvärt af huggen eller
framskjutande i en spets; 2) den af förf. sid. 98 uppstälda formen med
bägge stammarne afrundade, men med stamskärm i ena ändan, 3) af
samma form, men med stamskärmar i bägge ändar, 4) af samma
form utan stamskärmar. Formerna 1) och 2) anträffas ock på
brons-knifvar, som blifvit hänförda till bronsålderns senare tid, och detta
med rätta, då man i en dylik knif funnit en legering, som endast
under järnåldern användes. Till bägge de sista formerna, af hvilka
isynerhet N:o 3 är mycket vanlig på hällristningar och äfven
förekommer i själfva Kiviksgrafven, kan man uppställa fulla
motsvarigheter från den äldre järnåldern i de bägge Nydamsbåtarne,
Antingen nu desssa »baggar» varit afsedda att borra ett fiendtligt skepp
i sänk eller att skydda fartyget vid påstötningar, så är det
gifvet, att ett skepp, som varit så utrustadt, varit ämnadt för rodd
åt bägge hållen, och således kan man säga att både på formen N:o
3 och 4 passar Taciti skildring af svionernas skepp: utrinque prora
paratam semper appulsui frontem agit — — — mutabile, ut res
poscit, hinc vel illinc remigium.
Hvad vidare de religiösa symbolerna, »hjulet» och »hakkorset»,
rörer, af hvilka det förra, som ofta träffas på hällristningar,
uteslutande hänföres till bronsåldern, och det senare, som under
järnåldern var ett allmänt symb:diskt tecken i Norden, säges aldrig
anträffas på hällristningar, så tåla bägge dessa satser en afprutning.
Hjulet träffas således på en runsten från Telemarken, hvarest Tor
anropas, och likaledes i mängd på stenhällarne till en vikingagraf
i Cumberland, hvilket förmodligen innebär, att dessa tecken äfven
för vikingarne haft någon betydelse, äfven om man med Engelhardt
antager, att stenarne varit ristade i äldre tid. »Hakkorset» åter
träffas på en hällristning från Lökebärg i Bohuslän i en form, som
äfven förefinnes på saker från järnåldern. Och äfven om inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
