Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Berättelser ur frih. Carl Otto Palmstiernas lefnad af Carl Fredrik Palmstierna och Skildringar ur det offentliga lifvet af O. Im. Fåhreus, anm. af R. M. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSER UR FRIH. PALMSTIERNAS LEFNAD.
LVII
ocli stort inflytande sålunda förvärfvades åt statsrådet, dels derigenom
att grefve De Geer såsom landtmarskalk skulle med sitt anseende
och inflytande blifva regeringen ett stöd hos riksdagen. Denna
beräkning gjordes emellertid plötsligen om intet. I sista stunden,
på aftonen före den tillämnade utnämningsdagen, drog sig Heurlin
tillbaka. Grefve De Geer gjorde till vilkor för sitt mottagande af
landtmarskalksbefattningen att riksdagen ej skulle blifva upplöst förr
än de angelägnaste ärendena blifvit afgjorda. När ombytet skulle
förverkligas, hade Konungen funnit det otillbörligt att binda sig vid
ett sådant vilkor och förklarade i följd deraf att ombyte af
Landtmarskalk ej skulle ega rum, vid hvilket förhållande frågan om
Palmstiernas inträde i statsrådet komme att förfalla. Detta meddelades
honom först samma dag han, enligt hvad förut var aftaladt, skolat
till statsråd utnämnas. Af konseljens gamla ledamöter erhöllo
Friherre G. F. Åkerhielm och Grefve C. G. Hård afsked och Friherre
D. von Schulzenheim blef president i Bergskollegium. Till statsråd
utnämndes tillf. Hofkanslern A. E. Ihre och landshöfdingen J. af
Wingård, af hvilka den förre blef chef för ecklesiastikdepartementet,
den senare nödgades att mot sin önskan tillsvidare mottaga
förordnande att förestå finansdepartementet. Tre platser i statsrådet
förblefvo ännu obesatta, af hvilka under den närmaste tiden en blef
tillsatt på det sätt att Häradshöfdingen C. P. Törnebladh (den 20
Juni) blef konsultativt statsråd.
- Den sålunda icke ens fulltaliga konseljen hade efter dessa
oväntade förvecklingar att kämpa mot så utomordentliga svårigheter,
att det visserligen må erkännas, att de män som pligttroget uthärdade
under fortsatta vidrigheter gjorde sig af fäderneslandet väl förtjenta.
Riksdagsoppositionens stämning mot regeringen blef oaktadt den
timade förändringen i rådspersonalen ingalunda försonlig, utan
fiendt-ligheten fortfor oförminskad. Väl förlorade koalitionen alltmer sitt
fotfäste hos Ridderskapet och Adeln, men fick i stället i
Borgare-oeh Bonde-stånden medkämpar, som öfverträffade sina adeliga
vapenbröder, om icke i skicklighet, åtminstone i hejdlös bitterhet och
skoningslös skärpa. Redan i Juli 1840, då de första omröstningarne
i förstärkt statsutskott gingo regeringen emot, begärde de båda
stats-ministrarne, Grefve Posse och Friherre Stierneld, afsked. Nämnda
omröstningar voro väl jämförelsevis af måttlig vigt, men de båda
statsmännen förutsågo utan tvifvel att dessa motgångar skulle följas
af flere och svårare. Om de med sitt tagna steg velat, såsom
Friherre Palmstierna antager, gifva en lexa så väl åt Konungen för
hans bristande förtroende och tillmötesgående, som åt de liberale
för deras omåttliga anspråk, så blef dock denna lexa utan verkan.
Följden af deras afgång blef ingen annan än ytterligare förlägenhet
för regeringen att fylla deras platser. Omsider blef Törnebladh
utnämnd till J ustitiestatsminister och Ihre efterträdde Stierneld
såsom Statsminister för utrikes ärendena. Regeringens ställning
till riksdagen förblef alltjämnt pinsam. I September 1840 voro
icke mindre än trettiofem statsregleringsfrågor hänvisade till af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
