Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Correspondance diplomatique du baron de Staël-Holstein par L. Léouzon le Duc, anm. af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. LE DUC, C0RRESP0NDANCE DU BAR. DE STAËL. LXXXIII
faldige bekantskaper till gagn för E. M:ts tjenst; så är detta ett
loford, som jag ej skulle med skäl kunna neka honom, om jag vore
hans ovän, men dock såge honom lika så öppen och oskrymtad som
nu». Han framhåller vidare, hurusom, då »störste mängden af folket
här af alla klasser är af det rådande partiet», man ju i sin hållning
måste taga hänsyn härtill, samt att de utländska sändebuden ej kunde
»tillsluta sina hus för personer, dem allmänna tänkesättet beskyddar»,
ej heller utan fara »ge fritt utbrott åt» tänkesätt, som altför mycket
strede mot den rådande opinionen. Om, tillägger han slutligen, »om
i den beskrifning, jag nu gjort om baron Staëls ställning och
uppförande, min erkänsla för hans ynnest gifvit värma åt uttrycken, så
hoppas jag att K. M:t i nåder ej misstycker det, tv jag har ej skilt
mig ifrån sanningen. Jag vore ej värd E. M:ts bifall; jag skulle
säkert få dess onåd och förakt, om jag hade den lågheten att utaf
missräknadt begär att göra mig behaglig för tronen förtala min chef».
Bergstedt svek lika litet som Stael sin skyldighet att ärligt säga
konungen sina tankar om händelserna i Frankrike, ehuru han alt
för väl visste att han på det sättet ej kunde göra sig »behaglig».
Framhållande den tillgifvenhet för den nya konstitutionen och för de
republikanska idéerna, som herskade i provinserna, anmärker han, att
der hade främmande arméer intet understöd att vänta (1791
6/i<>)-Han uttalar sin öfvertygelse att franska nationen, ehvad olyckor
kunde henne förestå, »lika så omöjligen återtar dess förre begrepp
om adelns och presterskapets privilegier, som det varit omöjligt
att förmå protestanterne att åter uppfatta någon tro på de
andliga helgonens intercession och myndighet hos gudamakten, sedan
Luther och Calvin nedsatte dem till likhet ined den öfriga syndiga
menigheten af menniskoslägtets. Ju mer anledning B. ansåg sig ega
att tro, att konungen ämnade taga verksam del i de franska
angelägenheterna, dess mera ovilkorlig blef honom »den skyldigheten att
med noggrannaste sannfärdighet måla deras verkliga beskaffenhet»,
och det äfven med fara att misshaga (1791 iy12).
Från Bergstedt fick sålunda konungen likadana upplysningar och,
mer eller mindre direkta, varningar, som Stael förut meddelat. Men
denno samstämmighet kunde ej öppna hans ögon eller minska
det misshag, hvarmed han ansåg sin förut så ynnestfullt behandlade
ambassadör i Paris. Gustaf III drömde om återställandet af Cancien
régime utan någon prutmån, och han inbillade sig att knnna med
ett trollslag af sin teatervärja genomfora denna förvandling. »Icke
en enda förändring, icke en enda eftergift; i våra ögon äro
nionar-kisteme (d. v. s. de konstitutionel) lika brottslige som demagogerne»,
yttrade de halftokige emigranterne i Coblent/. till preussiske
konungens agenter, soin vågade påstå, att både rättvisa och klokhet fordrade
att man »åt nationen offrade vissa det ga in la styrelsesättets missbruk»
(Ernest Daudet: Histoire des conspirations royalistes du midi sous
la Révolution. Paris 1881, s. 120). Sådan var ock Gustaf III:s tanke.
Missnöjet med Stael och det fattade beslutet att snart bryta med
Frankrike föranläto således den congé% i sjelfva verket liktydig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
