Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Correspondance diplomatique du baron de Staël-Holstein par L. Léouzon le Duc, anm. af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
nerad att resa till honom; och hon har äfven i sinnet att, om han
skulle qvittera, följa honom, möjligtvis till England. Bör jag i dessa
fall ge henne pass? Jag tror ej. Jag bör ej bidra att skaffa svenska
ambassadricen tillfälle att promenera denna titel p& ställen, der hofvet
förmodligen ej vill ha henne.–-Det är skada på henne. Hon
har en i grunden ganska hederlig karakter, men det värsta hufvud
i verlden».
Men, låtom oss återvända till friherre Staël von Holstein, Bom
Öfver Danmark, Hamburg, Belgien ankom till Paris den 25 februari
1793. Det af hr Léouzon Le Duc offentliggjorda urvalet af hans
depecher stannar vid början af 1792, då Stael reste hem till Sverige,
ehuru Gustaf III befalt honom att begifva sig till Schweiz, och först
på sommaren återkomma till Sverige. De följande åren af Staëls
diplomatiska verksamhet intill 1799 har hr Léouzon Le Duc, utan
att meddela några nya aktstycken, korteligen résumerat efter de
Schin-kelska "Minnena». Yi ega ej rätt att klandra en plan, med hvilken
utgifvaren antagligen har afsett" att meddela hvad af Staëls
diplomatiska korrespondens företrädesvis är af vigt for den franska
historien. Men från svensk synpunkt åtminstone kunde man önska, dels
att det väsentligaste af den svenska ambassadens, Staëls ined flere»,
brefvexling med det svenska kabinettet under de följande åren nf
1790-talet blefve närmare undersökt ocli dess innehåll närmare
belyst genom anlitande af, förmodligen befintligt, franskt arkiv-material.
Hvarken de något förhastade underhandlingarna mellan Sverige och
Frankrike år 1793 eller, än mindre, de som fördes 1795—1796, äro
intill denna stund på ett tillfredsställande sätt redovisade. Det kan
för öfrigt anmärkas, att brefven från Staël, Gambs m. ti. under dessa
år långt ifrån sakna intresse för bedömande af revolutions-händelserna,
och att för öfrigt Staëls rapporter från denna tid uti icke mindre
mån, än de i utgifvarens samling meddelade, äro egnade att
vederlägga den häfdvunna, ofördelaktiga meningen om Staëls politiska
intelligens. Några antydningar härom torde ej vara ur vägen.
Hvad man än må tänka om Staëls sympatier för revolutionen,
skall man dock ej kunua förebrå honom, att han hyllat och gillat
skräckväldets blodbad. Ett af de fruktansvärdaste missgreppen,
inrättandet af den parisiska revolutionsdomstolen, kunde dock på den tiden
anses annorlunda, än efterverlden velat medgifva. Man vet, att
Danton i denna åtgärd, som skulle få så rysliga följder, såg ett medel
att rycka revolutiouens verklige eller förmente fiender undan den
justice populaire, hvars fasansfulla minne fortlefver under
September-mordens namn. Samma uppfattning återfinner inan i Staëls bref.
»Under Here dagar», skrifver han den 25 mars 1793, »har här i
Paris varit en hemlig fermentation. En stor mängd af emigranter
hafva blifvit arresterade, likväl utan minsta buller. Om ej le
Tribunal liévolutionnaire snart sättes i activité, har man all anledning att
frukta, det scenerna af den 2, 3 och 5 september nu åter igen
förnyas». Han upprepar samma åsigt i ett senare bref. Ej mindre
märkligt är det att höra ambassadpredikanten Gambs, som i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
