Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Danmarks ydre politiske historie, II, af J. A. Fridericia, anm. af C. Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fmdericia, dakmarks ydre politiske historie.
Gill
våren 1043 beslöto l) att utan varning kasta sig öfver Danmark och
om möjligt utstryka det ur de sjelfständiga staternas antal. Med
beundransvärd skicklighet dolde de sitt beslut och förde
motståndaren bakom ljuset» tills allt var färdigt för det dräpande slaget;
saken hölls så hemlig, att ej ens svenska sändebudet i Danmark deri
invigdes. Oeh öfver detta fredsbrott egde visserligen ej Kristian att
beklaga sig, han som så länge fikat att falla oss i ryggen. Derför
fästa vi oss ej häller vid, att det bref från svenska rådet till det
danska af d. 19 ö 1643, som efteråt å vår sida åtnjöt den tvetydiga
äran af att kallas vårt ultimatum, ovilkorligen var egnadt att
tvärtom insöfva våra danska grannar i säkerhet. Men det var ej värdigt
den svenska regeringen att, sedan svärdet var draget och Kristian
begärde förklaring öfver Torstenssons infall på Jutska halfön, söka
vinna några dagars tid genom ett undvikande svar. som ej gärna
kunde bedraga någon.
Huru liten sympati vi än känna för Kristians politik, måste
vi dock skänka vår fulla beundran åt det oböjliga mod oeh den
energi, som den gamla konungen utvecklade i dessa olyckans dagar.
Men nu skördade han frukterna af den olycksaliga politik han
drifvit. Hans folk var ej inom sig enigt, och de stater, som annars
vare sig af politiskt intresse eller af andra skäl kunnat förmås att taga
parti inot Sverige, voro nu hans ovänner. l>et gälde särskildt om
den nederländska republiken. Öfver dess politik under det nordiska
kriget sprida författarens forskningar ett’klart och fullständigt ljus.
Man ser hvarför det kunde blifva möjligt för eu enskild man, den
välbekante De Geer, att genom energiska ansträngningar i Holland
värfva en hel flotta för Sveriges räkning. Oeh med intresse följer
man skildringen af de olika strömningarna inom republikens
politiska kretsar, af deras kamp, af det till sist fattade beslutet att
begagna tillfället for att befria Nederländernas handel från de band,
hvari Danmark velat slå den, och af det sätt hvarpå republiken
uppträder vid undcihandlingen i Brömsebro.
För denna sistnämda liar redan Hammarström lemnat en rätt
god redogörelse, hvad hufvuddragen angår, men här se vi hela
förloppet i alla dess växlingar. Man ser Kristian IY.-s först så envisa
motstånd brytas af den yttre ställningens vådor och hot saint af
danska rådets påtryckning; dyster och sluten låter han andra handla
och ingå på det oundvikliga, liksom skulle det minska hans eget
ansvar. Man ser Frankrikes ifver för freden oeh skänker sitt
erkännande åt den ihärdighet och klokhet, hvarmed dess ombud utfor
sitt liiedlarekall mellan motsatser, som i början syntes oförenliga.
Man följer med intresse den gamle rikskansleren, när han för sista
gangpn leder Sveriges politik efter sin vilja. Denna fred är hans i
iner än en mening. Författaren jämför träffande Oxenstjernas
uppfattning af Sveriges politiska intresse i detta ögonblick lued den,
!) Vid redogörelsen för rådets öfverläggningar hnr förf. i hastigheten
förblandat den rcdnn 1610 aflidne riksdrotsen Gabiiel Gustafsson Oxenstjerna med
riksskftttmastaren Gabriel Benktsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
