Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle å hr docenten Claes Annerstedts recension af Sverges Traktater etc. utg. af O. S. Rydberg. II, 1. af O. S. Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
till har jag haft en speciel anledning. Förhållandet är nämligen det,
att under tiden från 1352, d. 9 augusti till d. 22 augusti 1361 en
följd af stilleståndsfördrag slötos med Lubeck, utan att man i dessa
akter, icke engång i den sista deklarationen, får veta hvarom tvisten
rört sig. Då tillfälle finnes genom den i Hanserecesserna bevarade
handlingen, att väsendtligt supplera denna vigtiga brist i
fördrags-akterna, har jag trott mig böra till arbetets nytta begagna mig deraf,
och ser deri ingalunda ett fel utan motsatsen.
»Allt hvad som i n. 304 och flerestädes anföres om att Padis
kloster i Estland fått patronaträtt till Borgå kyrka» hör i recensentens
tanke icke till arbetet, enär urkunderna äro af privaträttslig natur
och »ej heller haft någon inverkan på våra internationela
forbindel-ser». I detta sista påstående misstager sig rec. Det heter i brefvet,
att konungen förlänade Padis kloster den nämda förmånen för visad
tillgifvenhet mot honom och hans rike; men det lider intet tvifvel
att icke konungen med sin handling afsåg mer än en
tacksamhetsgärd. Icke blott denna utan flera andra handlingar vittna, att konung
Magnus under dessa år sökte skaffa sig vänner och inflytande i
länderna på andra sidan Östersjön, och den ifrågavarande akten står
alltså utom all fråga i sammanhang med den sträfvan att till
Östersjöprovinserna utsträcka Sverges politik, hvilken slutligen för Sverges
yttre öden blef af den mest afgörande betydelse. Aktens
privaträttsliga natur har föranledt mig, att icke införa dess text. Att jag
genom dess upptagande i en rubrik erinrat om dess tillvaro, synes
mig på den grund jag anfört, fullt befogadt.
Till yttermera visso återkommer rec. härefter till kon. Magnus*
förlikning med sin son Erik d. 22 nov. 1357, hvilken akt rec.
upprepar icke höra till arbetet. Jag anser icke nödigt, att än en gång
upprepa mitt svar. Detsamma har jag att säga i fråga om konung
Eriks proklamation, hvilken rec. äfven ånyo utmönstrar. Samma
öde träffar äfven den akt af d. 18 nov. 1359, hvilken, såsom jag i en
not till densamma anmärkt, är att betrakta som en freds- och
for-likningsakt mellan kon. Magnus och hans son, konung Håkon af
Norge, å ena sidan, och konung Eriks forne undersåtar å den andra.
Ur denna synpunkt sedd, är akten, enligt min tanke, berättigad till
en plats i Traktatverket, desto mer som konung Håkon af Norge,
hvilken år 1359 var en utländsk suverän, i akten befinnes indragen.
Emot rec. finner jag det ock riktigt, att såsom bihang till
ofvannämde akt är intagen den handling af d. 29 aug. samma år, hvari
konung Magnus med tillkännagifvande, att han förklarat till sig
åter-fallne de delar af riket, som af hans son Erik innehafts, till allmänt
riksmöte kallat ombud från det under den foregående tiden mellan
tvänne konungar delade riket. Den är nämligen en preliminär akt
till akten af d. 18 november.
Beträffande den af åtskillige högt ansedde ryska, tyska och
svenska författare antagna fredén i Dorpat, enligt några af 1350,
enligt andra af 1351, har jag företagit en utredning, hvilken visar,
att detta fordrag, ehuru möjligt, dock på det hela är ganska osäkert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
