Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle å hr docenten Claes Annerstedts recension af Sverges Traktater etc. utg. af O. S. Rydberg. II, 1. af O. S. Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
holms-minoriternes uppgift ändock vara den rätta. Emedan kröningen
försiggick i Stockholm, har man redan deri en anledning att förmoda,
att de nämde munkarne derom hade riktig kunskap, särdeles som en
särskild omständighet, redan af Munch påpekad, måste hafva bidragit
att fästa denna tilldragelse i deras minne. Konung Magnus hade
nämligen velat låta kröna sig i deras kyrka (Frauciskanernes kyrka,
nuvarande Riddarholmskyrkan), men ärkebiskop Peter af Upsala,
som låg i strid med franciskauermunkarne i Stockholm, forbjöd detta,
så att kröningen måste ske i en annan kyrka. Se påf. Benedictus
XIIss bref från Avignon af d. 1 sept. 1338 (Sv. Dipl. IV, n. 3380).
Men utom detta finnes äfven ett annat bevis. Kon. Magnus har just
d. 22 juli utgifvit ett bref för Riseberga kloster *), dateradt
»Stock-bolmis a. D. 1336 in festo beatæ Mariæ Magdalenæ, coronationis
nostræ anno primo». Hade detta bref varit utfärdadt sjelfva
kröningsdagen, så hade det icke daterats »coronationis nostræ anno primo*, utan
die coronationis nostræ. Derpå kan man vara tämligen säker. " Att
ett par krönikor kunna hafva d. 22 juli beror väl derpå, att man
erinrade sig att högtidligheten egde rum vid Mariæ Magdalenæ tid,
hvilken helgonfest inträffade d. 22. Erinringarne under medeltiden
knöto sig, hvad det kronologiska beträffar, gerna till de närmaste
stora högtiderna. Utan speciel kunskap hade minoriterue icke
antagligen satt kröningen till dagen före den nämda helgonfesten.
Recensentens anmärkning mot rubriken till n. 244, att
hufvudsaken inkommit i en bisats, är riktig. I sammanhang dermed
påpekas en oriktig interpunktion i handskriften, hvilken jag af förbiseende
låtit qvarstå. Denna anmärkning är af värde och jag skall med
tacksamhet införa denna rättelse.
I rubriken till n. 250 skall finnas ett likartadt fel som i n. 244.
Rubriken har, för att icke blifva för vidlyftig, på ett ställe väl starkt
sammandragits. Rätt klart har jag likväl icke för mig, hvad rec.
menar. Saken torde väl icke vara mycket vigtig, då rec. icke
närmare påpekat den,
Derefter anmärker rec. ett ställe i en urkund (n. 251, s. 50, 51),
der texten, sådan den enligt handskriften blifvit återgifven, ej ger
någon mening. Texten lyder i handskriften: »Item si contingat. ,.
nos placita et præmissa cum fautoribus nostris et amicis prædicti
domini regis et principe inclyta». Orden »placita et præmissa» gifva först
och främst ingen mening. Jag har derför inneslutit et inom
parentes, till tecken att detta ord bör utgå; placita præmissa ger då en
god mening. Rec. föreslår att läsa: placita et proraissa. Denna
rättelse är bättre, ty ordet et behöfver då icke uteslutas, utan blott en
bokstaf ändras i det följande ordet. I st. f. et principe inclyta
föreslår rec. att läsa ut (/. scilicet) principe inclyta. Scilicet är det enda
riktiga. Att afskrifvaren i st. f. detta ord kunnat tro sig se ett så
kort ord som et berodde naturligtvis derpå att scilicet, som bekant,
i medeltidshandskrifter oftast icke betecknas med mer än två bok-
l) Sv. Dipl. IV, o. 3235.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>