Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle å hr docenten Claes Annerstedts recension af Sverges Traktater etc. utg. af O. S. Rydberg. II, 1. af O. S. Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
fullkomligt skilda källor (Detmars Chronik och Chronicon Johannis
Vitodurani) uppträder han först år 1342 i Danmark». Detta vore
ett afgörande bevis mot 1341, om det vore sant. Detmars
krönika innehåller visserligen, att v. Lochen år 1342 förde en trupp
af krigare från Tyskland till Danmark, men då rec. deraf sluter att
v. Lochen år 1341 icke varit i Danmark, sa misstager han sig.
Fredrik v. Lochen förekommer bland de danska löftesmännen i
traktaten mellan kon. Valdemar och Magnus i Helsingborg d. 3 jan.
1341 l) och deltager i maj samma år i förhandlingarne i Roskilde
om Estlands försäljning2). En nyare forskare3) antager honoin
hafva deltagit i striden mot Holsteinarne utanför Kallundborg i aug.
1341. Derefter skall han hafva begifvit sig till Tyskland och
återkommit 1342. När han efter aug. 1341 gaf sig utaf till Tyskland
finnes icke uppgifvet, men då man icke derom har någon närmare
kännedom, är det väl tills vidare intet hinder för, att han ännu i
september, då jag antagit fördraget hafva slutits, kan hafva varit
qvar i Danmark. Chron. Joh:s Vitodurani, hvilken rec. äfven
åberopar för sitt påstående att v. Lochen först 1342 uppträdde i
Danmark, berättar endast att v. Lochen detta år hjelpte kon. af Danmark
i striden utanför Köpenhamn d. 26 juni 1342 och derefter lemnade
landet (Ser. rer. Suec. T. III, p. 331). Denna berättelse betyder
således i fråga om 1341 icke mer än Detmars. Att grefve Johan af
Holstein, hvilken antages den tiden hafva varit på kon. Valdemars
sida, förekommer vid sidan af de Holsteinske grefvarne Henrik,
Nicolaus och Gerhard, bland konung Magnus* och hertiginnan
Ingeborgs »auxiliatores», är deremot en af Munch gjord, och af rec.
saint en nyare dansk forskare Reinhardt (Valdemar Atterdag, s.
530) upprepad invändning, som utan tvifvel förtjenar mycket
afseende. Men åtskilligt hindrar mig likväl ifrån att deri se en
omständighet. som skulle uppväga alla de skäl, som eljest tala för år
1341. För det första, för att till en början hålla oss vid sjelfva
dokumentet, är det obestridligt, att de, hvilka i detsamma
framställas skola såsom konung Valdemars motparter å holsteinska sidan
med honom i Vordingborg underhandla, äro endast grefvarne Henrik
och Nicolaus. Detta anser jag vara en omständighet af den aldra
största vigt4), hvilken utom det värde den har i rent positivt
hänseende, äfven bevisar, såsom jag ock i Traktatverket sagt, att grefve
Johan i urkunden intager en annan ställning än de nämde grefvarne.
Betraktar man derefter hvarom det är fråga å det ställe i brefvet,
der grefve Johan förekommer, så försvagas äfven deraf betydelsen
af att han der är nämd. Detta ställe innehåller nämligen intet
’) I den gamla svenska Öfversättningen. Se Sverg. Trakt. II, s. 34 not. f,
och Sv. Dipl. V, n. 3537 a).
»> Bunge, Liv-, Esth- u. Kurl. Urkundb. II, •. 345.
3) Mollernp, Hist. Tid<kr. 4:de Række B. 5. L. 15, 16.
*) Att, såsom rec. vill, borträsonnera detta faktum genom att antaga, att i
afskrifter! grefve Johans namn af vårdslöshet blifvit utelemnadt, anser jag vara
ett i denna svåra fråga otillåtligt bevisningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
