Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genmäle å hr docenten Claes Annerstedts recension af Sverges Traktater etc. utg. af O. S. Rydberg. II, 1. af O. S. Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
såsom af en fiende, med hvilken man befinner sig i krig, utan
såsom af en, hvilken plötsligt bryter en ingången fred. Skall åt
kon. Magnus* tal om en i hemlighet samlad här och ett utan hans
vetskap foretaget anfall, gifvas någon förklaring, förefaller denna
åtminstone mig vara den rimligaste, ty faktiskt var ju hvad han skref
en veterlig osanning, lian hade ju sjelf i bref af d. 1 maj s. å.
varnat Visby för anfallet, han hade i juni låtit utgå krigsuppbåd, och
Valdemar började å sin sida icke kriget förr än i juli. Orsaken till
kriget var helt enkelt den omkastning i politik, hvartill kon. Magnus
tvungits af sina svenska rådsherrar, till följd hvaraf han icke höll
det ined Valdemar slutna föredraget. Något förräderi å kon.
Valdemars sida ligger, efter min uppfattning af händelsernas gång, icke
i anfallet på Gotland. Men detta moment i brefvet af d. 15 aug.
utgör ensamt icke den bevisning, som detta bref lemnar. Sjelfva
klämmen i bevisningen ligger i hvad jag derefter beträffande detta bref
påpekat, nämligen att kon. Magnus i brefvet såsom skäl för
upptagandet af det penninglån, hvarom brefvet handlar, blott åberopar anfallet
på Gotland och Öland, men icke med ett ord erinrar om eröfringen af
Skåne. Hvad jag derefter tillägger, att denna tystnad antyder, att
konung Magnus betraktade Valdemars ockupation af Skåne såsom
en sak, om hvilken en uppgörelse var träffad, hvilken hindrade
honom att sätta den i jembredd med anfallet på Gotland och Öland,
synes mig hafva full giltighet. Hade Skåne, Gotland och Öland af
Valdemar eröfrats i ett och samma krig, skulle väl kon. Magnus
i brefvet äfven nämt Skåne, hvars förlust han visste hafva väckt
Svenskarnes synnerliga förbittring. Detta är den bevisning brefvet
af d. 15 aug. lemnar. Den torde befinnas vara något annat än det
bevis rec. å mina vägnar framlägger och derefter söker att
vederlägg8:.
Annu ett stöd för min åsigt finnes i en annan af mig ofvan
citerad och i Traktatverket befintlig urkund, hvilken jag anser
vittna i samma riktning. Denna urkund är kon. Magnus’ bref till
Visby af d. 1 maj samma år, i hvilket konungen säger, att han
fått veta, att grannar till Visbv samiuansvurit sig och ämnade att
hemligen med väpnad magt öfverfalla staden. Jag har anmärkt
det besynnerliga deri, att konung Magnus icke i brefvet nämner
hvem det är, som hotar Visby. Då ingen betviflat, att han menar
konungen af Danmark, måste man, synes det mig, finna det
oförklarligt, att han icke skulle velat namngifva honom, om Valdemar,
då brefvet skrefs, varit en fiende, med hvilken han låg i öppet krig.
Detta argument, hvilket sammanstäldt med det i öfrigt anförda, icke
är utan vigt, har rec. alldeles förbigått.
Till sist behandlar rec. frågan om de under n. 250—252
upptagna traktaternas utgifningsår, hvilka jag i likhet med utgifvaren
af Sv. Dipl. b. V. satt till år 1341. Äfven vid hvad rec. här anför,
har jag några vigtiga anmärkningar att göra. Rec. säger, att vid akten
n. 250 det genast stöter honom för hufvudet att riddaren Fredrik
v. Lochen i traktaten uppträder på Valdemars sida, »ty enligt två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
