Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkväpningen i Sverige 1788, af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
ELOF TEGNÉR.
10
löjtnanten vid flottan Törning fick uppdrag att ordna Bohusläns
sjöförsvar
Innan större delen af dessa befallningar hunnit till
verkställighet, hade konnngen sjelf skyndat till Sverige, och hans
handlingssätt bestämdes af de förhållanden som här mötte honom. Det blef
honom klart, att fred inom och utom landet endast stod att vinna
genom ännu mera utomordentliga åtgärder. Han bestormades af
böner om sammankallande af riksdag och afslutande af fred. Äfven
Gustafs närmaste förtrogna yrkade med ifver på riksdag — bland
dem var äfven Armfelt, hvars tankar mycket sysselsattes af
far-hagor tor ett medborgerligt krig. Öfverläggningarna i rådet
under den vecka (2—10 Sept.), som konungen tillbragte i
Stockholm, voro foga egnade att uppmuntra honom till de energiska
åtgärder, hvilka öfverensstämde med hans uppfattning af Sveriges
ära och sjelfständighet2). Han syntes vara nära att gifva vika
för dessa påtryckningar, mot hvilka ensamt Frankrikes sändebud
gjorde sitt inflytande gällande. Men Gustaf Ill:s mod och
förtröstan till sitt folk segrade omsider öfver de klenmodiges
betänkligheter; och han insåg derjämte att en riksdag skulle medföra
större vådor än en ärlig strid, äfven med underlägsna krafter,
mot den nye fienden. Han beslöt — oaktadt han, såsom vi
sett, ej varit utan farhågor ter följderna — att i en
folkväp-ning söka de medel till rikets forsvar och ordningens
uppehållande, som ej annorstädes stodo till buds; och han dröjde ej
att gripa verket an.
Konung Gustaf räknade icke förgäfves pa sitt folks
offervillighet. Sveriges allmoge samlades med hänförelse under
fanorna till försvar for sitt land och sin konungs myndighet, och
öfver allt i landsbygderna funnos män, tillhörande samhällets
bildade klasser, redobogna att tjenstgöra såsom befäl vid de fri-
’) Dersammastädes a. 28, 30. Landshöfdingen i Göteborg Du Rietz hade
flitigt inrapporterat nyheter från gränstrakterna och redogjort för vidtagna
försvarsåtgärder. Hvarken hans eller bcfälhafvarens i Skåne, fältmarskalken P. Scheffer*,
bref voro egnade att stärka konnngen» tillförsigt. (Gnat. Mas. LXVI, Ups. Bibi.
2) Se härom Nordins dagbok s. 16—18 (Hist. liandl. utg. af K. Saraf. f.
Skand. hist. VI), Schinkela Minnen Ils 48—50 och der anförda källor,
Hoch-schilds anteckningar, anförda af Beskow, Gust. III, IV: 216. A mm sedan
konungen lemnat hufvudstaden förföljdes han af föreställningarna oin riksdag. Rådet?,
skrifvelse härom träffade honom i Falun, och det var derifrån som han i sitt
svar erinrade om de faror som hota riket »mera af invärtes stämplingar,
rcge-ringssjuka och fiendens förförelser, än af den makt han väpnat mot oss»; och
lat förstå att eu riksdag först kunde sammankallas, när rikets sjelfständighet ej
längre var i fråga. (Gnstaf !!!:§ bref till Wachtmeister s. 31).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
