Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
C A EL SILFVERSTOLPE.
6
befalde derföre ståthållarne i riket att miltid utsprida det rykte,
att lyckan och segervinning är på Kongl. Maj:ts sida och alltid
låta korania ryktet ut, efter som man såge gerna ske skulle, dock
så att det är något när likt» 1).
Den 1 September (1563) anlände Erik till Söderköping.
Der möttes han af underrättelsen om att konung Fredrik med
sin hufvudstyrka lägrat sig utanför Elfsborg. Icke långt föruts)
hade Nämnden dömt till döden »K. M:ts köpmän» i Elfsbors
och Norrköping, derföre att de icke i tid anskaffat så mycket
kläde, som krigsfolket der i trakten behöfde, utan sålunda varit
orsaken dertill att, dä knektarne skulle användas emot fienden,
»voro de blötte och nakne och förderfvade af frost och köld.»
Då konungen nu anlände till Söderköping, inträffade dessutom
det missöde, att Gilius Byssegjutare och arkliskrifvaren
Gorgo-nius, som fått befallning att med arkliet och rustkammaren
inställa sig i Söderköping fore konungens ankomst, icke hörde>
af. Konungen misstänkte dem genast för förräderi och befalde
Jöran Persson att, om de »på detta brefs datum» (= 1 Sept.)
ännu voro qvar i Stockholm, straffa dem såsom förrädare, »efter
det icke annat vara kan, än att någöt sådant måste med dem
vara på färde». Jöran Persson var icke sen att efterkomma
befallningen. Ransakningen inför Nämnden företogs genast och
slutade med att Gorgonius blef dömd till döden. Elfsborg gick
förloradt, såsom konungen sade, endast för Gorgonii skuld. I
det bref3) till ståthållarne pa Stockholm, hvari konungen
fortfarande besvärar sig öfver denne arkliskrifvare, heter det bl. a.:
»Vi kunna oss ännu icke nogsamt utöfver honom (Gorgonius)
besvära, alldenstund vi hafva ännu icke bekommit till den
minsta nagel, derigenom vi nu äro qvitte vordne med Elfsborgs
slott.» Han beklagar sig vidare öfver att han varit tvungen att
ligga och vänta i Söderköping och Linköping i stället för att
komma Elfsborg till undsättning, men, säger han, »vi kunde
ingen vardt komma, alldenstund här är intet för handen,
hvarken hafva vi folket tillstädes tillfyllest; det lilla som här är det är
*) Instruktionen af d. 1 Nov. 1563. Mvcken vigt lade konungen i
allmào-hct icke på att hans ord skulle befinnas trovärdiga. När t. ex. fråga var om »tt
kontrollera det gods, som hans tjenare tillröfvat sik på det »narviska»
farvattnet, befalde han att man skulle infordra utförliga förteckaiugar derpå af dera. tom
det förlorat, under falska försäkringar om att man tänkte återgifva dem deras
tillhori^heter.
2) Den 10 Juli.
3) Af d. 14 Sept. 1563. Kiksreg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
