Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
i*ARL SlLFVfcttSTOLPE.
80
barn ocli arfvingar, som dem dock icke äro med lag ocb rätt
ifrandömda» l).
Samma dag, denna dom tåldes, insattes Jöran Persson och
hans hustru ånyo i ett hardt tangelse pa Stockholms slott och
vakt stäldes utanför hans hus, som tillstängdes. Dagen derpå
anropade ban konungen om hjelp, men lemnades tills vidare at
sitt öde. Dödsdomens verkställande uppsköts och en ny
rättegång företogs den 20 Oktober. Utom de ordinarie medlemmarne
af Nämnden deltogo äfven nu rådets medlemmar samt andre,
tillsammans 43 personer. Denna ransakning anstäldes med stöd af
konungens ofvannämnda bref till rådet af den 25 Juli
Gentemot Jöran Persson uppträdde nu grefve Per Brahe, friherre
Gustaf Olofsson (Stenbock), friherre Sten Eriksson
(Leijonhufvud), herr Ture Pedersson (Bielke) och llogenskild Nilsson (Bielke).
Den sistnämnde erbjöd sig först att svara till de anklagelser
Jöran Persson kunde hafva att, såsom ban förut gjort, anföra mot
den nu aflidne grefve Svante. Denne erkände att ban gjort det
»af hastigt mod och obetänkt». Likaledes kunde ban icke neka,
att ban falskel igen anklagat Abraham Gustafsson för det bref,
denne skulle hafva skrifvit till Genewitz. Vidare tillstod han
sig icke hafva haft kunskap om några förrädiska stämplingar,
utan endast lyssnat till vittnen, hvilkas giltighet ban sjelf inför
rätten underkände. De anklagade adelsmännen, »sa väl de, som
uti Gudi afsomnade äro, som de der ännu lefva», förklarades
»frie och utan skuld och brott, men Jöran Persson, roten till
allt detta, hvilken uti denna sak, som uti allt annat, statt efter
alle mans, sa höga som låga, ära, lämpa, lif och gods», dömdes
att straffas såsom »en ärelös, trolös, me ned ig, förrädare, skälm
och bösewicht» 3). Det var, såsom vi ofvan nämnt, icke blott
»herrar», som satte sina namn under denna skildring af Jöran
Persson, det var bl. a. äfven sådane forne vänner, som en Jakob
Tejt, en Klemet Hansson och en Blasius Olsson. De hade med
Jöran Persson många gemensamma minnen från Nämndens forna
dagar. Denna dom blef fald af Nämnden, nu såsom ofta i
förening med rikets rad och någre andre män. Denna dom, snart
sagdt den sista Nämnden, fälde, blef derföre i viss mån en dom
öfver henne sjelf, dock icke den sista. Då konung Johan år 1569
») Händt. ror. Skand. Hist. 29, s. 164-177.
2) Se ofvan sid. 380.
r) Handl. rör. Skand. Hist. IV, 9. 184—193.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
