Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Historia och Kulturhistoria af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
HANS HILDEBRAND.
4
folkvänliga fraser, kan det ock till en tid lyckas att inbilla de
godtrogne, att historien hittills sysselsatt sig med iclel fåfängligt
och ytligt snack om betydelselösa ting, att sådana saker som
lagstiftning, styrelseskiften, krig och freder varit betydelselösa, —
derför att de icke alltid omedelbart utgått från eller verkat på
’folket’.
»Mot en sådan ensidig och förvänd uppskattning af den s. k.
kulturhistorien finnes det, utom andra, lyckligtvis ett mycket
verksamt botemedel : den sålunda fattade historiens långtrådighet
och brist på dragningskraft just för dem, som deraf skulle
fängslas. — — Bristen skall just för den stora allmänheten
förråda sig bland annat i den jämförelsevis stora enformighet, som
dessa allmänna kulturbilder erbjuda. Ty omväxlingen, det rika
skiftande, brokiga och fängslande lifvet, det framträder dock
egentligen först deruppe i de stora s amhäl 1 s br y tningar n a, der de
ledande männen i sin kamp om väldet äfven kämpat om
samhällets öden meel svärdets eller ordets makt. Ju längre man
kommer in i folkets lif, ju djupare man kommer ned i folkets
nedre lager, desto mer finner man, att förändringarna
århundraden igenom ofta äro ringa och omärkbara, och ju mera slutligen
tecknaren sänker sig till att företrädesvis syssla med det
dagliga lifvets alldagligaste och lägsta former, desto mera visar
det sig, att ’naturalismen’ på detta som på andra områden
straffar sig sjelf genom att förlora allt intresse.
»Vare härmed icke sagdt, att kulturhistorien saknar värde.
Hon är naturligtvis en högst vigtig länk i vårt vetande om
forntiden; men när hennes målsmän af hänförelse for sin forskning
vilja — — upphöja henne till rangen af den högsta eller enda
värderika historien, må det vara på sin plats att framhålla
ensidigheten af ett sådant betraktelsesätt. Det finnes hela stora
perioder af menniskoslägtets lif, om hvilka man tyvärr icke
känner något mer än grafvarnas skick, vapnens och husgerådets ämne
och form eller prydnadernas snitt, och hvilka äro så helt och
hållet befriade från ali besmittelse af personlighetens minnen,
att man om då lefvande menniskor, kungar och höfdingar såväl
som folkets män, ej känner något annat än ben och skallar,
hvilka palæontologen bestämmer såsom han bestämmer hästens
och hundens. Hittills har man plägat kalla dessa tider de
förhistoriska just derför, att det personliga lifvets yttringar under
de samma ej varit för oss kända; och sannerligen vi tro, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
