Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Historia och Kulturhistoria af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
HISTORIA OCH KULTURHISTORIA..
19
Jag har anfört ett yttrande af von Sybel och framhållit att
han med blidare ögon ser kulturhistorien än vår historiska skola
— hvad jag borde då hafva sagt, tillägger jag nu — än
åtminstone en del af vår historiska skola. Att jag anfört von
Sy-bels ord beror icke derpå, att jag är fullkomligt ense med
honom i den uppfattning han uttalar, i den fordran, som särskildt
i utlandet många ställa till historien, att lion skall i vida högre
grad än hittills skett i sig upptaga det kulturhistoriska
elementet. Jag förenar ini g mig vida hellre med vår historiska skolas
uppfattning icke af kulturhistorien, utan af historien. Jag går
så långt att jag nästan hellre hade i hr Carlsons arbete saknat
än jag i detta ser de förträffliga kulturhistoriska kapitlen. Jag
säger ’nästan’ hellre, och beror detta derpå, att i närvarande stund
så ytterst litet blifvit i Sverige uträttadt inom det
kulturhistoriska området, om vi undantaga behandlingen af den
förhistoriska tidens odling, och så länge 1600-talets svenska
kulturhistoria ännu är oskrifven, hafva vi allt skäl att uppriktigt vara
tacksamma for det hr Carlson gjort för att, vid sidan af sitt
egentliga värf, fylla denna lucka. Men om för hr Carlsons
tidehvarf vår kulturhistoria hade varit skrifven, då hade jag hellre
i hans stora arbete saknat dessa kapitel.
Och hvarför ? Jo, när historikern tager något kult urhistoria
med i sin framställning, blir det i grunden ej mera än något
fyllnadsgods, det kulturhistoriska elementet blir en bisak och
dermed göres ej rättvisa ät den verkligheten, att
kulturvetenskapen, i kraft af de material, med hvilka han i främsta rummet
arbetar, och i kraft af den metod, hvilken han på sitt arbete
tillämpar, och det syfte, som lian satt sig, är en sjelfständig
vetenskap bland andra vetenskaper, af hvilka han med fördel
hemtar hjelp och hvilka han, i sin ordning, dem till lättnad,
kan gifva hjelp.
Detta yttrande skulle kunna tydas sä, som att en historiker af
fack icke skulle få understå sig att röra vid kulturhistorien, med
hvilken han intet liar att skaffa. Men detta är alis icke min
mening. Jag anser tvärtom, att historikern liar vida mera behof
af kulturhistorien än hvad vår historiska skola insett, kanske
med undantag af Geijer. När jag nu framhåller, livad
historikern, efter mitt förmenande, liar att hemta af
kulturvetenskapen, sä förgäter jag icke ett ögonblick, att hvad jag här
framställer som ett önskemål hittills icke kunnat realiseras, på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
