Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Historia och Kulturhistoria af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 HISTORIA OCH KULTURHISTORIA.. 19
detta blir den politik, som grundar sig på kriget, ocli vår dom
Det är icke min mening, att historikern skall inlåta sig på
en undersökning — jag fortsätter med samma exempel — af
krigarens kostym under det tidehvarf han skildrar. Utredningen
deraf tillkommer kulturvetenskapen. Men när han inlåtit sig på
en skildring af kriget och den krigiska politiken, måste han med
kulturhistoriens tillhjelp hafva en liflig uppfattning af krigarens
drägt och den verkan denna kunde öfva. Hans uppfattning får
icke inskränka sig till en enda detalj, utan måste han, när han
fattar pennan för att nedskrifva sin slutliga konstnärliga
framställning, hafva en lefvande insigt i tidens kulturlif i alla dess
uppenbarelser — och medlen att vinna en sådan insigt har han
att fordra af kulturvetenskapen — och då skall ock den, som
läser hans skildring af det menskliga samhällets högsta
utveckling, icke blott få kunskap om hvad sig tilldragit under den
skildrade tiden, utan ock förnimma en flägt af det lif, som på
tilldragelserna i mer än ett afseende utöfvade ett bestämmande inflytande.
När så sker, då kan — för att anföra ett annat exempel
— en historieskrifvare skildra vår frihetstids historia och i denna
underlåta att en enda gång nämna Linnés namn. Underlåtenheten
är så till vida berättigad, som Linné utöfvade intet inflytande på
Sveriges politik, men författaren måste under sitt arbete känna ocli
den läsande allmänheten måste ur hans arbete fönimma den
andliga riktning, som gjorde Linnés storhet möjlig och åter af
hans storhet rönte ett mäktigt inflytande.
Alltså — historien och kulturhistorien måste gå hvar ocli
en sin väg, den väg som hvarderas art gör till den rätta,
utan inbördes rubbningar, till ömsesidig båtnad, i det hvardera
da kan till den andras begagnande öfverlåta sina resultat.
Det kan synas förmätet att bestämma, huru historien bör
skrifvas, i synnerhet då bestämmelsen uttalas af en person, som
icke är historiker till yrket. Som barn af min tid och — jag
kan väl tillägga det — som barn af mitt hem har jag med
förkärlek vändt mig at kulturvetenskapen. En gång har jag
visserligen skrifvit ett historiskt arbete, den andra delen af den
Sveriges historia, som Hjalmar Linnström anordnat, men mitt
försök i denna riktning framkallade från en framstående medlem
af vår historiska skola — för öfrigt min gode vän — det
offentligen uttalade omdömet, att jag icke kan skrifva historia. Om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
