Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om det botniska handelstvånget, 1–2, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
OSKAR FYHRVALL.
norrländingarne och finnarne sjelfva handelsfärder med sitt
hemlands afvel. De seglade på sina skutor till Stockholm och andra
städer vid kusten. De lade genom strömmen och in i Mälaren
till dess städer och hamnar saint kommo vidare både den vägen
och den direkta land vä gen till denna tidens stora
konsumtions-centra, koppar- och jernbergslagerna. Också till utrikes orter
styrde de mången gång kosan, och Östersjöns såväl sydliga som
östliga hamnar voro dem väl bekanta.
Äfven at andra håll förefunnos förbindelser och anstäldes
handelsfärder. De s. k. birkarlarne underliöllo samfärdseln med
Lappmarkerna samt nedstego redan pä Gustaf Vasas tider till
Norges vestra och norra kuster; åt ryska sidan idkades en liflig
handel med och af ryska gårdfarihandlare, som regelbundet
sträckte sina färder ända till Vesterbotten. Aktivt deremot
synas svenskarne åt detta håll hafva uppträdt i mycket ringa
grad, om ens något.
Att nu bringa hela detta vidsträckta områdes handel och
rörelse uteslutande i sina händer var en tanke, som redan länge
föresväfvat Stockholms handlande borgerskap. Klokt begagnande
sig af politiska konjunkturer och stadens vigt i militäriskt
hänseende, hade det också tidigt lyckats förvärfva sig några
betydelsefulla rättigheter i den riktningen. Det första stadgande af
denna art, som a n t r ä fia t s, å t e r fi n n e s i Magnus Erikssons
stadslag, der Botniska vikens kustbor, utom Ab o borgare, jämte
Roslagens och Uplands invånare, förbjudas segla längre än till
Stockholm x). Såsom varande ett vanligt lagbud innehåller denna
stadga intet om sina motiv, men i en resolution för Stockholm,
utfärdad af Sten Sture d. ä. år 1502, genom hvilken
städerna Gefle, Öregrund, Östhammar, Raumo och Ulfs b v betagas
rätten att segla utrikes, uppges uttryckligen såsom skäl den
omständigheten, att riket vid påkommande behof icke kunde
hafva någon nytta af så många små städer. Om deremot
Stockholm kunde blifva stort och blomstrande, skulle riket deraf
märkeligt! stödjas 2). Redan förut eller 1461 hade Stockholm till
behag flera »olagliga» hamnar vid Botniska viken, Östhammar,
Hernösand, Raumo blifvit aflyst a.
Men dessa privilegier ledo dock af rätt betydliga
inskränkningar. Först ocli främst ådagalägges genom h an d lin garn e mång-
*) Köpmalabalken, kap. 34.
2) Stockholms pri v. R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
